helenesj

Sista natten på jobbet slutade med en ledig natt. Det kan inte ha sett alltför bra ut. Men jag avslutar sommaren med att vara sjuk. Det känns jättebra. Jag har legat i soffan i tre dagar snart och på nätterna sover jag noll och ingenting. Senaste natten hade jag så ont i halsen att jag halvsovandes trodde att jag redan proppat i mig ipren men att det inte hjälpte så istället ville jag skjuta mig själv i halsen för att få bort det onda. Det låter som rena hallucinationen. Till slut insåg jag att jag inte hade ätit ipren så jag gjorde det och när den väl börjat stilla smärtan ytterst lite satte jag klarvaken på datorn och såg på Paris Hiltons program där hon leter efter en ny vän. Så fort jag inser vad jag har valt för program inser jag att jag verkligen inte kan vara helt frisk. Inte hjälpte det mig att somna heller. Här hemma får man inte mycket hjälp heller. Ingen vågar komma i närheten av mig ifall (inte väldigt troligt) jag skulle ha den nya influensan (svininfluensan som den inte kallas längre). De vågar inte låta mig ta i saker och att jag har kontaminerat soffan med smitta får dem att hålla sig på milslånga avstånd. Mamma som inte har använt någon annan möbel i vardagsrummet på flera år somnar lika lätt i fåtöljen har det dock visat sig. Men idag ringde i alla fall Lilla L när jag låg i soffan och såg på tråkiga tv-serier. Jag fick sällskap över telefon i en hel timme nästan och till min stora glädje insåg jag att det inte gör lika ont i halsen när jag pratar, även om det gör fantastiskt ont. Men jag kan ju inte gärna gå runt och prata med mig själv.

Hur som helst så åker jag nog till norrland snart ändå. Jag kan lika gärna ligga där och vara sjuk om det ska vara så. Och så känner jag att jag måste få i mig lite vardag så att jag kan förstå att skolan börjar snart. När jag åkte till eller från jobbet i veckan så insåg jag att alla har börjat jobba igen och skolorna har startat och folk har börjat hålla på med sina aktiviteter på kvällarna. Mycket konstigt kändes det eftersom jag fortfarande jobbade. Inte längre dock. Nu är det över för den här gången. Sen måste jag faktiskt nästan observera en kväll på nolle-p. Se vad det är för typer som har dragit sig upp till norr det här året. Även om det blir en nykter tillställning för min del och antagligen inte en särskilt långvarig sådan heller i mitt tillstånd.

Nu ska jag ta och återgå till vågrätt läge i soffan. Kanske lyckas jag sova några minuter. Det vore nice för då märks det inte hur ont jag har. Kanske tar jag och sköljer ned en ipren till. Fast det känns som om jag har ätit för många sådana snart.

Förresten. Hur schysst är det att jag blir smittad av någon skit när jag precis varit duktig nog och börjat äta vitaminer? Inte så himla snällt. Jag undrar vem som har smittat mig också. Ingen jag känner är sjuk. Usch.

Så helgen kom och helgen gick. Den inleddes med fest. Vilket började bra och slutade bra. Så kan man sammanfatta det hela. Efter en snabb dusch dagen efter och lite mat så rullade bilen vidare mot fler kalas. Den här gången ett 11-års kalas. När vi skulle därifrån hamnade vi mitt i ett streetrace. Det spektaklet tyckte jag var hur kul som helst. Fascinerande vad folk gör ibland. Även om jag inte riktigt vet om jag stödjer det. Nåväl. Söndagen kom och söndagen betydde jobb. 12 timmar för att vara exakt. Men det gick bra, det var inte så farligt. Så när chefen kom och frågade om jag kunde börja tidigare idag så sa jag ja. Vilket jag just nu ångrar ganska mycket. För efter att jag hade satt mig på pendeltåget hem och bara hade två stationer kvar så förstördes hela min dag. Även om jag inte brydde mig om det just då. Tåget stod still i nästan en timme. När jag kom hem var alla på väg till jobb/skola så jag kunde inte sova heller. Halv nio la jag mig helt utmattad i sängen. Då hallicunerade jag nästan. Sen drömde jag till råga på allt en hel massa mardrömmar och vaknade mer än en timme tidigare än planerat. Nu har jag ont i huvudet och jag är tröttare än tröttast. Och så skulle jag börja tidigare ja. Just det. Suck.

Någon gång under gårdagen bestämde jag mig för att inte klaga. På jobbet alltså. Och det hela kändes så lätt. Jag lunkade iväg till bussen med nytvättat hår. Jag åkte hela vägen med riktig pepp-musik i öronen och jag kom fram i ett riktigt glädjerus. Sen kan man fråga sig hur det gick resten av natten? Helt enkelt jättebra. Jag log stort även när jag åkte därifrån och mina arbetskamrater måste ha undrat om jag var hög. Det hela var nog egentligen en kombination av något bra och det faktum att resten av gänget inte heller klagade. Skönt var det i alla fall. Och när jag hörde mig själv säga att sommaren hade blivit bättre än väntat på jobbet när vår lagledare frågade så insåg jag att så har det varit. Bättre än väntat. Till och med bra. Konstigt hur det kan gå ibland.

Men nu närmar sig den där ölen med stormsteg. Så nu måste jag fokusera om. Inget jobb förrän på söndag. Även om jag redan ångrar att jag tackade ja till ett 12-timmars pass. Men det ska nog gå bra ändå! Om en vecka befinner jag mig förhoppningsvis betydligt längre norrut. Det känns så snart på något vis. Det känns som att sommaren verkligen är kort. Även om det inte stör mig ett dugg när jag går mot bussen en augustimorgon och känner hur luften har förvandlats från sommarens klibbiga till höstens friska. Då känns det nästan som om jag längtar efter färgglada löv och en stor halsduk.

Det är tråkigt på jobbet nu när nästan alla har slutat. Aldrig förr har jag känt så när tiden där börjar ta slut. Det har varit en bra sommar. Faktiskt. Ur perspektivet jobb sett. Men så händer alltid det där ändå, så fort man kommer dit så hamnar man i trött-fällan. Igår jobbade jag i vanliga produktionen första timmen. Han som jämt hämtar post åt oss satt bredvid. "Hur är det med dig då? Du ser lite trött ut." Nej. Jag var pigg och glad. Men så kommer man dit och någon säger "åh, nu är vi tillbaka, jag är trött, det är tråkigt" och så var man fast i det tänket. När jag sitter här nu efter att ha sovit till halv fyra (8,5 timmar) så känner jag att natten inte alls var jobbig. Vi hade lite att göra, och okej vi slutade senare än vanligt (men ändå en halvtimme innan vår riktiga sluttid), och det mesta var chill. Möjligen lite tråkigt men de där timmarna gick faktiskt fort. Man ska inte klaga men så går man av bussen och vandrar längs allén och så har man förvandlats från den där glada som lyssnade på bra musik eller läste en bra bok på bussen till den där som klagar över att behöva jobba 6 timmar. Ibland är man ju ritkigt dum i huvudet. Och jag vet att det kommer bli precis samma sak inatt. Fast då kan man ändå alltid trösta sig med att "vi är ju faktiskt lediga två nätter efter det här". Om vi har det bra? Ja. Vår lagledare också. Han jobbar var tredje vecka bara. Sjukt. "Så bra har jag det här." sa han igår efter att ha motiverat oss att jobba vår sista vecka.

Natten innan det är dags att börja jobba igen och dagen efter att man har slutat, då är det här med nattjobb ett riktigt dåligt påhitt. Nu vill jag till exempel sova. Men klockan är inte ens tolv än. Om jag skulle gå upp vid en bra tid, säg mellan 14 och 15 imorgon, skulle jag behöva sova i 13-14 timmar. Det är mycket till och med för mig. Man kan ju alltid gå upp tidigt och sova på eftermiddagen en stund. Men det blir såklart aldrig av. Apropå det och jobbet och sånt. Om 24 timmar har jag faktiskt börjat min sista vecka. Då är det bara att härda ut en vecka till och sen sätter hösten igång i rasande fart. Men just nu längtar jag nog faktiskt mest efter den där ölen som jag ska dricka på fredag. Den (de) har jag sett fram emot i flera veckor nu.

Nej. Nu har jag bestämt mig. Jag ska sova. Jag är inte ens trött. Bara uttråkad. Ska läsa min bok om ekonomi och hur mataffärerna lurar oss. Ja, det ska jag. Sen somnar jag nog gott. Och jag kan ju faktiskt sova hela dagen imorgon, om jag vill.

Snart är det dags att återgå till jobbet. Nåväl. Jag har två hela lediga dagar kvar. Nästan i alla fall. Om en vecka ungefär är det alltså dags att sluta jobba (lite väl optimistiskt kanske eftersom jag om en vecka har min första rast på arbetsveckans trögaste natt). Om en vecka kan jag inte längre skjuta upp det oundvikliga. Då måste jag ta tag i min hand som inte är att leka med. Just nu är det mest tummen. Den använder jag knappt. Det kan inte vara ett bra tecken. För om jag skulle gå runt utan att använda min tumme hade jag lika gärna kunnat vara en apa. Haha.

Om två veckor är det dags att börja skolan också. Spännande. Alla börjar skolan varenda dag nu känns det som. Jag längtar dit lite. Precis som varje år innan så tänker jag att jag ska vara duktig och organsiserad och plugga varenda dag från åtta till fem och sen kanske om möjligt hinna ta tag i mina rest-tentor lagom till tentaperioden. Men alltså, det är ju dömt att misslyckas. Om inte.. Nej. Men vi får väl se. Lite skönt ska det ändå bli att komma hem. Jag längtar efter en ledig kväll med en lång, varm dusch, nytvättade lakan (nu tar jag mig vatten över huvudet här märker jag), en kopp av något gott te och en riktigt bra tv-serie/film på tv som jag kan se på och sedan somna i min säng. Och apropå det så kom jag precis på att det inte blir några fler måndagskvällar med Cityakuten. Det kunde inte bli mer ledsamt just nu.

Nu ska jag sluta sitta här och oja mig och se till att få saker och ting gjorda istället. Först ut är att lägga sig ned i sängen och läsa "The Undercover Economist". Den får mig lite att faktiskt vilja skriva de där tentorna i nationalekonomi. Den gör det hela lite mer intressant med analyser av kaffe och tågstationer och allt vad det är.

Det har varit soligt och molnigt om vartannat hela dagen. Men ändå fint på något vis. Nu hade jag precis gjort mig klar för att gå till affären. Det kändes bättre än att ta bussen till centrum för att handla. Men när jag var på väg ut öppnade sig himlen. Jag skojar inte. Det var ett av de värre regnen jag sett. Så nu blir det bussen ändå. Men den går först om en halvtimme. Suck.

I think it might be funny.

Jag har spenderat kvällen med Lilla L (som snart fyller 22, eller hur det nu var. "Det var ju värsta längesen som du fyllde 23 så jag vet inte".). Nåväl. Vi lagade mat, drack vin, åt glass, såg på How I met your mother och alla möjliga konstiga 90-tals-nostalgi-grejer på youtube. Väldigt trevligt. Nu blev vi ackompanjerade av ett ösregn precis när hon skulle gå. Jag längtar till min bok. Den är så bra. Så jag ska överge detta nu och läsa istället. Den måste ta slut snart, inte för att den inte är spännande, men jag har så många böcker på lager.

Det regnar idag. Jag vaknade exakt 14.00 och hörde ett makalöst ösregn utanför fönstret. Aldrig har jag väl blivit så glad för regn tror jag (jo säkert). Det har varit så varmt den sista tiden och man ska inte klaga, jag vet, men det är skönt att andas frisk luft för en gångs skull. Dessutom kunde jag gå upp, göra en kopp te och lägga mig i soffan under filten och se på en favorit-serie utan att ha dåligt samvete. Regn is the shit sometimes. Nu är det bara en natt kvar på jobbet också, för den här perioden visserligen. En veckas ledigt, oh yes.



Förra veckan var jag på Åland. En morgon vaknade jag, gick ned, fixade frukost och läste tidningen. Helt plötsligt kommer Skogshuggar-Rut förbi och innan jag hinner reagera så ligger den stora björken, Björken med stort B, på marken. Klätterbjörken, gungbjörken, Tarzan-björken. När kvällen var kommen var det bara enstaka stumpar kvar. Dagen efter när allt var färdigklyvt låg det en stor vedhög där trädet tidigare stått. Underskatta inte the power of pensionärer.

Åland var bra. Bra bra bra. Mycket mat och fika som vanligt. Mycket sova. Mycket sol. Det var bra. Bra var det. Sen kom jag hem och började jobba. Bra? Så bra vet jag inte. Den Långa har slutat. Det är lite tråkigt för jag brukade ha roligaste med henne faktiskt. Efter att ha sovit sammanlagt en sisådär fem timmar från i onsdags mitt på dagen så stupade jag i säng efter jobbet idag. Och sen sov jag. Jag gick upp vid två men bestämde mig för att fortsätta sova. Det är mycket nu. Sommaren lider mot sitt slut. Mycket på gång. Varmt är det också, väldigt varmt. Man ska ju inte klaga. Så jag gör inte det. Jag fortsätter vrida och vända på mig när jag ska sova och drömmer lite om de där vinterdagarna när man får bädda ned sig under ett tjockt täcke och sova i alldeles lagom mycket värme. Men först är det lite sommar kvar. Det tycker vi om. Sommar alltså.

Haha. Det var precis ett ufo på himmelen. Eller så var det något som går att förklara med en enkel förklaring. Typ en lampa på marken eller något i den stilen. Konstigt var det i alla fall.

Nu ska jag sova. Jag lämnar landet imorgon. Även om Åland kanske inte är så osvenskt. Hoppas solen skiner lite eftersom jag inte har hunnit vara ute i den något och därmed är lika obrun som en snögubbe.

Just nu måste jag verkligen sova. Tvätten hänger på tork och resten av packningen ligger utspridd på golvet sen senaste resan... Städa var det ja. Tur att det inte krävs så mycket packning när man ska åka till Åland. Ska bara välja ut en ny bok eftersom Obama-boken snart är slut. iPoden laddas i detta nu och mobilladdaren packas ned snart snart. Något mer viktigt? Meducin kanske. Tandborste, ska jag ha imorgon, nej det var väl det. Packa ned plånboken bara i min nya väska som jag köpte idag och så är jag beredd. Yes. Jag är bra på det här med att åka bort.

"Ta fram allt du vill ha med dig.
Ta bort hälften.
Packa ned hälften av det som är kvar.
Klart."

Det här med att sova börjar gå för långt. Klockan stod på nio idag. Precis som igår. Igår kom jag knappt upp alls. Idag snoozade jag bara till kvart i elva. Och när jag väl bestämde mig för att gå upp kollade jag på vädret. Vad ska jag klä på mig idag? Ja, det ser ju grått ut så det blir i alla fall byxor av något slag. Sen måste jag ha någon tröja på mig som inte är för varm men heller inte för kall för jag hatar att frysa. Jag kravlar mig ur sängen och som en sengångare öppnar jag dörren till mitt rum. Ute i hallen möts av ett ljussken så stark att mina stackars ögon gör ont. Va? Det är ju strålande solsken ute. Det är ju finare än på länge. Men istället för att bli glad över att solen äntligen närvarar tänker jag bara "men åh, vad ska jag nu klä på mig, nu måste jag ju tänka om". Skitjobbigt för en stackars nyvaken människa. Boven är såklart persiennen som får det att se mulet ut varje dag. Kanske är det därför jag aldrig vill gå upp ur sängen. Jag insåg att jag har varit ute för lite i sommar. Alltså utomhus. Hemma är jag bara inne. Jag sover ju hela dagarna när jag jobbar så det kanske inte är så konstigt i och för sig. Men ändå. Det är augusti imorgon och jag har spenderat hela sommaren inomhus. Det är inte acceptabelt. Men nu ska jag äta sushi med Lilla L. Sushi. Mums. I solen.

Jag låg däckad ända till kvart över tre idag. Så himla skönt. Och ikväll är det sista natten på jobbet för den här perioden. Det är alltid bästa natten eftersom man vet att man får vara ledig en vecka sen. Hela natten går alla runt och säger

- Om fem timmar är vi lediga.
- Åh vad jobbigt det är nu, men om tre timmar är det över.
- Yes, nu är det bara två timmar kvar!!

Och så vidare. Roligast är när ordinare med namn som ett nedlagt flygbolag är där för han säger alltid "åh nu är det inte lång tid kvar. Solen ska skina imorgon och jag har redan ölen på kylning hemma". Haha.

Just nu känns det som om jobbet är i centrum. Jag sover och går upp och äter middag och åker till jobbet. Men helgen var rolig. Först var det kalas i fredags på många olika platser. Sen var det kalas i lördags men då åkte jag hem med sista tåget. Kul i alla fall.

Förresten. Apropå ledighet. Det enda jag tänker på varenda kväll när jag åker till jobbet är hur skönt det skulle vara att bara en endaste kväll få lägga sig i soffan och se på tv. Meningslös tv hela kvällen utan att behöva gå upp och åka till jobbet. Eller varför inte se på tv hela dagen till och med? Åh. Att vara ledig och kunna följa alla dåliga såpor. Det är livet ibland. Livet i ett nötskal.

Om ungefär två minuter ska jag släcka lamporna, stänga av datorn och sova. Men inte hela natten som jag hade velat. Nej. Jag satt nyss och insåg att jag måste spendera hela natten på jobbet. Det känns inte så jobbigt när man väl är där, jag vet, men att åka dit och komma dit och hela den biten är jobbig. Lägg till huvudvärken som inte alls vill försvinna så blir det ännu roligare. Kul är det i alla fall att morgondagen bjuder på lön och två lediga nätter. Samt, efter ett samtal med S nyss, lite fest. Efter en inloggning på banken och en tjuvtitt på lönen kan jag säga att det mesta blev hur roligt som helst, yes! Nu blir det powernap.

Hem och vända. Om 6 timmar är det dags att bege sig mot Åland. Jag ser faktiskt fram emot att kliva ur bilen och gå över gräsmattan. Träffa farmor och äta ålandspannkaka och mycket annat gott. Sen bär det av hemåt igen lagom tills efter middagen. Fast jag har bestämt att jag ska åka dit på min nästa ledighet så jag behöver inte längta så länge till.

Köpenhamn var över förväntan, även om jag inte fick turista lika mycket som jag ville. Men eftersom jag tyckte om det så mycket så kan jag ju åka tillbaka. Ja. Jag insåg på tågresan hem att huvudet har lagt av såhär på sommaren. Det kunde jag ju listat ut tidigare om jag inte varit så himla trög. Sudukon går dåligt och de där bilderna på det perfekta leendet i en tidning säger så mycket mer än bara det och så vet man varken ut eller in igen. Men jag trivdes med min tyska tidning i alla fall.

Jag ser fram emot lite tid i Storstaden också. Den där som inte känns som en sådan. Vad man än säger om saken så måste jag ju stanna här under min jobbiga vecka (jobbiga - jobb, ah), då kan jag lika gärna passa på att ha lite kul. Minsann (föresten finns det numer en låt på min iPod som får mig att längta till en såndär perfekt kväll när man unnar sig precis all glädje och de ömma fötterna efter en natt på dansgolvet i totalt lyckorus bara som rena motgiftet mot det där som man inte orkar tänka på för stunden). Men först ska det sovas några få timmar. Få var nyckelordet. Jag längtar lite till på torsdag morgon när jag kommer hem från jobbet och får lägga mig i sängen och sova hela dagen. Nästan precis hur länge jag vill!

Parkteater nummer tre. Sågs inte. Den hördes. Men det var trevligt ändå och solen sken på Djurgården. Solen sken över hela staden. Jag traskade till centralen och försökte känna på något annat sätt för Stockholm än det som jag tidigare alltid har känt. Jag försökte känna att Stockholm är en storstad som vilken som helst ute i världen. Jag försökte känna mig liten och vilsen, som om jag var på äventyr i en okänd stad och kunde hamna var som helst. Det gick dåligt. För Stockholm är ingen storstad som alla andra storstäder. Och även om jag irrar bort mig någongång på en outforskad plats så kommer Stockholm alltid att vara just lilla Stockholm som jag har strosat runt i ända sedan barnsben. Och när jag stod på centralen till slut och såg på solen som sken över Söder så kändes det som om jag kunde strunta i allt det där ändå och bara tycka om Stockholm för vad det är. En liten storstad.

Men nu styrs stegen vidare. Mot Köpenhamn. I alla fall över helgen. Sen en kort tur fram och tillbaka till Åland och sen var den här ledigheten slut. Det går fort när man är ledig, jag undrar varför? Jag längtar lite till Luleå. Till mitt. Men jag vet att när jag åker dit så är sommaren över och då är det dags för skola och seriösa saker igen som är så lätt att koppla bort på en annan plats när solen skiner. Men nu glömmer vi det och så njuter vi av sommaren medan den är här!

Väldigt ofta klantar jag mig. Väldigt ofta klantar jag mig ordentligt. Igår till exempel så snubblade jag på en gatsten som inte var i samma höjd som alla andra. S och sällskapet höll på att skratta ihjäl sig. Tio meter senare gick jag över en gata när både vi och bilarna hade rött, bara för att halvvägs se att det blev grönt för bilarna. Behöver jag säga att de höll på att skratta ihjäl sig igen? Sen kom jag till slut till jobbet efter en trevlig kväll med parkteater på Djurgården. Efter första rasten gick vi upp till oss. Det var bara jag och den lilla där för stunden. Jag hade redan massvis med lådor att sortera, det såg ut att bli en busy natt. Jag får så ett brev i min hand som jag vet ska till ett speciellt ställe men jag är inte säker på vilket. Jag sparar det och sorterar vidare. Senare går jag över till den lilla som sitter två meter bort och håller upp brevet jag är osäker på. Jag frågor om hon vet, ska det till ett annat postkontor eller ska det till omsorteringen? Den lilla tittar förundrat på mig som om något jag sagt inte riktigt gått in. Sedan säger hon "alltså, det ska väl till den där banken A?". Vadå? Dit ska det väl ändå inte tänker jag, vänder på brevet och ser att det med stora bokstäver står "banken A" på. Jag hade tagit fel brev och den lilla kunde inte sluta skratta och det kunde inte jag heller. Det är en såndär historia där man brukar säga "man måste varit med". Men det gjorde hela vår natt. Det och alla lådor med post som kom som en stor anstormning. Aldrig har en natt flugit förbi snabbare :) Det är kul att man kan ha roligt på jobbet. Det hade jag även när en av de ordinare, han heter samma sak som ett numer nedlagt flygbolag och samma sak som en kille som dödar katter  (eller hur var det nu med den där historien?) i Luleå heter i efternamn. Vi började prata om film och han sa "jag har precis köpt hem en dvd-box som är helt grym". Där blev vi avbrutna av någon jobbrelaterad fråga. Sedan återgår han till samtalet "jag har köpt en hel dvd-box med Flinta". Haha.

Snart är det ledigt igen. Först två nätter kvar. Varav den ena det börjar bli dags att tänka på nu.

Jag har drömt en mardröm hela morgonen. När klockan bara var halv ett stod jag inte ut längre utan var tvungen att gå upp. Eller i alla fall vakna och sluta drömma. Jag läste ut min bok istället. Vissa böcker går riktigt fort att läsa. Detta var en sådan. Det kan ha att göra med att jag satt och läste hela kvällen och halva natten igår. Jag vet inte om det var för att den var bra eller för att jag ville läsa ut den. Det är alltid en skön känsla som infinner sig när en bok tar slut. Samtidigt som det är lite ledsamt. Nåja, det var en såndär bok som man bara läser och som inte lämnar så många spår. Sånt behövs ibland. Nu ska jag istället läsa Barack Obamas "Min far hade en dröm". Jag var inne på boktipset.se nyssoch nästan alla som har betygsatt den boken har gett den höga betyg. Jag undrar om det är för att den är bra på riktigt eller om det är för att folk vill tycka så himla bra om den där Obama bara. Vi får se. Jag påbörjar läsningen på bussen om någon timme. Det bjuds parkteater på Djurgården ikväll. Sen väntar en natt på jobbet och massvis med ipren eller ipren står nog på schemat redan nu faktiskt.

Alltså det går himla snabbt ändå de där nätterna när man jobbar. Igår började jag med att åka till Årsta för att äta tårta och se på film med S och J. Det var himla trevligt. God tårta och väldigt konstig film. Sen var det bara att åka till jobbet. Det är så kul att jobba när man jobbar med roligt folk. Faktiskt. Sen fick vi gå jättetidigt också när vi var färdiga och alla andra höll på att lasta av lådvagnar. Schysst den där chefen ändå, jag gillar honom. Jag undrar vad han tycker om oss dock för varje gång vi möter honom har vi inget att göra. Haha. Nåväl. Jag läste min nya bok i väntan på tåget. Den var lite seg de första 20 sidorna men nu när hundratalet börjar närma sig känns den bättre, nu är den sådär att jag inte vill sluta. Men jag sov hela tågresan hem. Nu vaknade jag med en smärta från hell i min hand, såklart, för jag bestämde mig för att inte åka till akuten och kolla upp det idag. Istället ska jag bege mig mot Årsta igen och sen vidare mot Grönan. Det ska bli grymt skoj. Trots att det blåser storm ute. Solen skiner i alla fall, när gjorde den det senast liksom?

Oh jag höll ju på att glömma det viktigaste. En av tjejerna på jobbet pratade på om högskoleintagningen inatt. Hon var nervös, visste inte om hon skulle komma in. Känns skönt att ha det säkrat i alla fall. Nåväl. När jag kom hem läste jag i DN att svaret skulle komma idag. Så jag loggade in och såg att jag kom in på distanskursen i immaterialrätt som jag har sökt. Så jäkla skoj. Jag har alltid velat läsa en kurs i det. Ja, jag är konstig, men det är redan konstaterat. Hoppas det blir så skoj som jag hoppas. Hoppas att jag tar tag i det trots att det är på distans.