helenesj

Det känns så typiskt på något vis att just de där gångerna då man har en plan, en tid att passa, en spårvagn att byta till, så kommer inte den spårvagnen man väntar på. Man väntar en minut, tre, sju, tio. När det så är dags för nästa enligt tidtabellen så kommer det en runt hörnet.

När den väl kom skulle jag bara lyckas byta också några hållplatser längre bort och hoppas att jag inte behövde vänta för länge. Det står 5 minuter eller något sådant på tavlan när jag upptäcker att även den andra linjen går dit jag ska. Den stannar till och med närmare mitt slutmål och tar kortare tid på sig att komma dit. Perfekt! Till slut når vi slutstationen och där står jag på en plats som jag efter omgivningen antar ligger utanför stan. Efter en titt på en karta och en extra titt på lappen med vägbeskrivning inser jag att visst var det rätt hållplats, men sen skulle man åka buss också. Det var bara att börja vandra eftersom jag inte visste när nästa buss skulle komma, genom hela stan på kullersten. Jag visste att jag skulle rakt fram och sen lite åt vänster. Väl framme ser jag hur mina kollegor är på väg att gå in utan mig. Huh, ett trotsat rödljus senare hann jag i alla fall fram i tid. Men hade det inte var lite skönt om det bara hade gått precis så som det var tänkt att det skulle gå? Sådär när klockan är åtta på morgonen och man är på väg till en plats man aldrig tidigare besökt?

Det var rättegång nummer 1. I Neuss. Det hände inte så mycket intressant där.

Tillbaka åkte vi bil. Efter att den fått startas upp med hjälp av ett extrabatteri. Det var kö också halva vägen. Men sen kom vi fram och efter lite läsning var det dags för dagens andra rättegång. Den visade sig bli intressant med vittnesförhör där vittnena sa lite olika saker.

Nu är jag helt slut, mest för att jag valde att stanna i den varma sängen istället för att försöka tvinga i mig frukost imorse och därför inte åt något mer än 4 kex innan klockan slog 14.. Som tur är lyckades jag äntligen sova under natten. Det började bli lite irriterande när jag för andra natten i rad inte kunde sova nämligen. Men nu verkar vi komma överens bra igen jag och min kropp.

Igår kom Anna hem från sin hemstad och hade med sig Weisswurst. Det är en bayersk specialitet tydligen (fast hon kommer ju inte från Bayern) som man äter med Süsssenf, söt senap. Jag har mött denna specialitet tidigare men då var mer än hälften av sällskapet så avvisande att jag inte provade. Men nu har vi ätit Weisswurst med Süsssenf och druckit Oktoberfestbier, och det var faktiskt gott. Vi hade det himla mysigt. Det var skönt att tänka på annat än den värkande kroppen ett tag. Och nu är jag salongsberusad av ölen :) Ska försöka kolla på Idol och sen gå och lägga mig.

För övrigt berättade Anna att en stor känd organisation skulle ha gala på hennes hotell och att en massa Hollywoodstjärnor skulle komma dit, kanske till och med Will Smith och Brad Pitt. Åh vad skoj. Just den helgen jag är i Sverige, såklart.

Nu blir det tv och sen ska jag sova!

Jag fryser och har ont i hela kroppen. Bland annat för att det är kallt idag. Men mest för att jag sovit urdåligt.

Det finns nätter när det känns som att man kollar på klockan varje timme. När man vaknar till och tänker att nu kommer det verkligen inte gå att somna om men sen inser man efteråt att det gjorde man ganska snabbt ändå. Sen finns det nätter som den jag genomled inatt. Om jag säger att jag sov max två timmar så har jag nog redan överdrivit. Det är inte ens så att jag har vaknat och kollat på klockan, nej, eftersom jag överhuvudtaget inte kunde sova så behövde jag inte vakna för att utföra den sysslan. När klockan väl ringde 06.30 imorse var jag inte mitt piggaste jag. Men jag kom upp, jag åt frukost och jag frös.

Som tur var hade jag en termin (ett möte kanske man säger på svenska) precis på granngatan. Jag behövde alltså bara en minut på mig för att komma dit. Väl där, när alla till slut hade dykt upp, togs det mögelprover, fotograferades och halva terassen bröts upp. Sen hällde vatten genom terassdörren. Lägenheten var inte riktigt i okej skick. Snarare så o-okej att det kändes lite jobbigt att vara där till en början. Att tänka att någon har bott så är en hemsk tanke. Nåväl. Väldigt synd på en lägenhet med riktigt bra potential. Den hade kunnat vara så fin och terassen var så stor och härlig att jag till slut, i kylan, föreställde mig den i toppskick med solen skinandes, blommor och solstolar, härlig musik, ett glatt gäng och kanske en drink eller två. Till slut var vi i alla fall klara och efter några timmar på kontoret åkte jag hem och åt varm soppa.

Nu ska jag faktiskt krypa ned i sängen en stund, jag ska ställa klockan så att det inte blir för länge. I det nuvarande tillståndet klarar jag mig inte mycket längre. Det värker precis överallt och huvudet snurrar. Tänk vad för lite sömn kan ställa till med.

Nu har jag gjort ingenting hela helgen (inklusive fredagen). Jo jag har köpt två nya koftor och en film, jag har varit på banken, jag har än en gång handlat mat utan att egentligen handla mat utan bara frukost och idag har jag städat, diskat och tvättat. Men på tre dagar är det inte så mycket. Mycket tid har jag däremot spenderat i min säng. Och det börjar gå åt rätt håll nu. Ta i trä. Känner mig mycket bättre idag. Skönt. Imorgon ska jag nynna på "it's a brand new day" och ge måndagen och veckan en ärlig chans och vara på mitt bästaste humör. Riktigt snart är det oktober. Det händer mycket i oktober. Bland annat så ska Sandra hälsa på och jag ska åka till Sverige. Men dit är det ett tag kvar. Såg även att höstdagjämningen är passerad även om det inte gick att märka i veckan som var. Nu bjuds det dock på höstväder. Ska nog försöka få till en tur till IKEA i veckan och fylla på ljus-förrådet för att öka på mysfaktorn lite.

Det ringer, det ringer, och ingen svarar. Så går det till hemma hos mig. Eftersom det med största sannolikhet inte är mig någon ringer till utan till min Mitbewohnerin.

Har precis bokat en resa till London. Haha. Här sitter jag nästan mitt i Europa, kan ta tåget till flertalet storstäder på bara enstaka timmar. Ändå bestämmer jag mig för att flyga till London. Men det ska bli kul. Jag har bara haft roligt i London.

Sitter just nu och lär mig om LM, Midsommarkransen och Telefonplan. Det är tur att Wikipedia finns. Och Lillebror. Tänk om man kunde fånga in så mycket kunskap själv. Suga åt sig som en svamp bara. Det hade ju varit förträffligt. Får kanske ta och bli lite mer intresserad av saker så att jag också blir så smart och kan klå alla i TP i framtiden. Jag vet i alla fall vem han har ärvt det ifrån.

Das war's. Nu ska jag kolla på Idol. Sen ska jag sova. Arbetsveckans sista dag imorgon, på fredag är vi lediga!

I det här landet vore det bra om man inte tyckte om choklad. Man kan nämligen gå till affären och köpa god choklad för 3 kronor. Min favorit, det spelar inte ens någon roll vilket märke det är eftersom alla är goda, är choklad med hasselnötter. Jag kan äta hur mycket som helst. Inte alls speciellt nyttigt. Framförallt inte när man inte äter speciellt vettigt i övrigt heller.

Men jag kände att jag behövde några bitar idag efter att ha legat däckad i sängen hela kvällen med en ny förkylning. Kom igen nu, jag vill faktiskt inte vara förkyld hela den här hösten. Es ist schon genug! Kanske ska satsa på nåt naturläkemedel eller nåt och vitaminer. För nu får jag nöja mig med nässpray och ipren (och lite choklad).

Det är svårt med siezen och duzen här. Om man ska vara artig och säga "Ni" eller om man kan klara sig på att kalla någon "du". Det är svårt att göra det själv. Men på tv görs det hela tiden och alla tyskar vet ju hur det funkar så man hör ofta att någon blir "Ni:ad". Jag har blivit hjärntvättad av detta. Igår såg jag på valvakan och blev förfärad över att programledarna duade alla partiledare. "Herregud så får man ju inte göra. Verkligen inte på tv heller. Och inte mot en partiledare.". Jo, pucko, i Sverige får man det och det är väldigt trevligt. Idag duade jag en tjej som är ny praktikant på min praktikplats. Hon niade mig tillbaka. En väldigt konstig upplevelse må jag säga. Roligt för övrigt hur tyskarna, som har så många artighetsformer i sitt språk, många gånger är väldigt oartiga.

I lördags, efter att jag gått promenad och skyndat runt i stan, begav jag mig till Caroline där vi åt massvis med räkor och annat gott. Vi skrattade, pratade om saker som gör en mörkrädd och hade det väldigt bra ända till tre på natten. Då begav jag mig hemåt medan resten av gänget gav sig ut i Altstadt.

Nu är det måndag igen. Var med på en intressant rättegång på förmiddagen. Domaren var väldigt duktig och för min del var det väldigt skönt att hon var så tydlig också så att jag verkligen hängde med. På väg dit pratade vi lite om fallet. Det var den trevliga advokaten och jag. Sen pratade vi om varför jag är här och att hyresjuridik inte alltid lönar sig. Men jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt intressant nu.

Tiden här nere går faktiskt fort. Har snart gjort en av fyra månader på praktiken redan. Det börjar bli dags att ta tag i framtiden snart.

Nu ska jag nog hoppa i bra-skorna och traska iväg mot stan och möta Caroline. Hon ska uträtta ärenden och jag ska hålla hårt i mina pengar. Idag fick jag nämligen för mig att det var en bra idé att ladda på telefonen (det var det visserligen också), att köpa både Love Actually (Tatsächlich Liebe har de döpt den till på tyska) och KeinOhrHasen samt att investera 2 € i ett par lila luddiga sockor som förhoppningsvis ska stå emot kalla golv här hemma nu när det börjar bli kallare (väldigt mysiga är de åtminstone).

Eftersom jag inte engagerat mig i politik innan så låter jag bli att göra det nu också. Även om jag följde valvakan igår och har sett på både Moderaternas och Miljöpartiets presskonferenser idag. Alla kommentarer är väl ändå överflödiga. Om inte annat så framgår det ganska tydligt på tv, i tidningar och framförallt bland alla på facebook vad majoriteten svenskar (mig inklusive) tycker om valresultatet.

Just nu skiner solen och jag tänker att jag bannemej ska gå en promenad. Bra idé. Det är bara det att jag är jättehungrig, att jag fortfarande inte har rört mig ur sängen mer än för att fixa frukost och att jag måste handla eftersom det är stängt imorgon. Mest av allt är jag hungrig. Och sugen på att gå ut. Typ gå ut och springa. Men efter gårdagens strapats uppför alldeles för många trappor insåg jag att min kropp inte är redo för sådana ansträngningar än.

Igår var vi runt i Ruhrområdet och kollade. Vi var i Landschaftspark Duisburg Nord. Vi såg Gasometern i Oberhausen och pyramiden (Tetraedern) i Bottorp och så avslutaded vi allt vid Zollverein i Essen. Det var en lång och ibland även en kall dag, men det mesta var verkligen intressant. Mest intressant var att jag lyckades ta mig upp i pyramiden trots att den skakade och att det blåste. Det var bara att ta ett steg i taget och inte tänka på att jag var väldigt högt upp i luften.

Utsikt i Duisburg och pyramiden i Bottorp. Det var bara att sluta tänka och gå uppåt.

Jag är medveten om att veckan inte är slut. Men praktikveckan är slut. Och den avslutades bra.

Vi skulle på rättegång. Den roliga, snälla och trevliga advokaten och jag. Sen kom sekreteraren med också. Och så åkte vi och när vi kom fram stod hundratals personer utanför domstolsbyggnaden. Dessutom stod tre brandbilar på gatan. Brandlarmet hade gått och huset evakuerats (utrymts heter det också ,kom jag äntligen på, har funderat halva dagen). Vi hade i alla fall tur och ganska snart släpptes vi in igen. Men då var allt försenat såklart. Och så träffade vi vår klient som de hade hoppats inte skulle vara där. Och när jag såg henne förstod jag genast lite mer om fallet, hon var i alla fall väldigt trevlig. Och domaren var himla lustig och motparten var arg och ville egentligen ha det på ett annat sätt. Men domaren hade ingen lust att ha kvar fallet på sitt bord så till slut hade motparten övertalats till en överenskommelse till vår fördel. Och allt var så lustigt så att vi skrattade hela vägen tillbaka. Bland annat hade motparten glasögon som var grön- och vitprickiga och domaren hade stora problem med sin diktafon, så att sekreteraren inte kunde sluta skratta högt. Sen köpte jag sushi som jag varit sugen på sen jag lämnade Sverige, om inte längre och så unnade jag mig en powernap och nu lyssnar jag på "Säkert", det måste vara en ny skiva, och det är himla mysigt.

Börjar bli dags att laga middag, magen har kurrat i flera timmar. Egentligen borde jag gå iväg och köpa frukost till imorgon men en stor del av mig tycker att det är jobbigt att byta om och gå ut i det numer gråa vädret mer än nödvändigt. Och senare ska jag iväg till C och se på film.

Jag tycker verkligen inte om att gå upp på morgonen. Speciellt inte när jag har drömt alldeles för mycket hela natten så att det känns som att jag har sovit ungefär noll timmar. Håhåjaja. Bara att ge sig iväg.

Vad härligt att jag gav måndagen en chans.

Det var inte så lätt när klockan väl ringde. Men sen satt jag där på kontoret igen och hade blivit tillsagd att jag fick åka med på rättegång "om en liten stund" och till dess gjorde jag några adresser (som blivit över för att ingen visste hur man skulle göra antar jag, och jag gjorde säkert fel, haha). Nåväl. Sen visar det sig att jag inte alls fick åka med på rättegången. Varför vet jag inte. Och sen satt jag där. Klockan var halv elva och jag tänkte att jag kunde väl lika gärna gå hem då. Men då kom en av advokaterna med ett tjockt och väldigt intressant fall (rättegång på torsdag) som jag fick läsa. Och medan jag satt där och läste kom min handledare och undrade om jag ville vara med på ett kundmöte. Så helt plötsligt hände en massa saker på en gång. När jag var klar med allt begav jag mig hemåt i en alldeles lagom tid och på väg hem gick jag in i affären och köpte med mig saker jag ska laga god mat av (lite för att fira kanske?). Först ska jag bara plocka undan och slänga in tvätt i maskinen.

Eller så tar jag och åker till IKEA istället och äter köttbullar och köper värmeljus. Det låter också som en bra idé! I ärlighetens namn är jag "ledig" imorgon så jag kan fixa och trixa då!

(Och just det. Det där horoskopet var ju inte helt ute och cyklade.)

Sitter här och funderar över hur det kommer bli att komma tillbaka till praktiken imorgon. Jag har ju varit hemma hela den här veckan. Men om min dag kommer se ut så som mitt horoskop för morgondagen säger så kommer ju allt gå galant och jag har inget att oroa mig över. Hoppas hoppas hoppas...

En sån härlig dag!

Igår var det så mörkt redan på eftermiddagen att man verkligen hade kunna tro att det var december. Idag har det bara varit sol och över 20 grader varmt. Härligt värre! Började med att gå till Konsulatet som ligger vid vår skola för att rösta. När jag stod där framför alla olika lappar med partinamn på tänkte jag att jag lika gärna kunda blunda och ta vilken som helst. Det kändes som ett lotteri. Men sen började jag räkna bort parti efter parti och till slut var jag ändå tillbaka på det jag hade bestämt mig för innan. Efter röstningen var det frukost/brunch i solen på Carolines balkong. Vi satt där och mumsade på massa godheter i flera timmar. Sen blev det en långpromenad genom Volksgarten. Himla fin park verkligen och hur stor som helst. Nu är jag helt slut så jag ska försöka hinna lägga mig raklång i sängen några minuter. Sen ska jag göra mig klar och plocka undan i köket i superfart och sen åka iväg och äta middag. En riktigt härlig lördag i solen helt enkelt!

Det känns bra när man kommer hem halv tio efter skolan. När man liksom ätit lunch, åkt till skolan, snackat skit efteråt, gått i affärer, handlat mat och tagit sig hem och klockan hunnit bli halv tio. Och att man då ska laga mat. Det gjorde jag visserligen frivilligt eftersom jag är så trött på att aldrig laga riktig mat. Så det gjorde jag. Och så åt jag och nu är klockan halv elva. Herregud. Ska slänga ut disken i köket (och stänga dörren, då slipper jag se allt förrän imorgon), byta om, krypa ned under täcket, äta choklad och se på Idol. Jag har lite svårt för alla dåliga tyska serier som går såhärdags. Och mer allmänt har jag svårt för allt tyskdubbat, i alla fall när jag är trött. Imorgon ska jag rösta på något och jag vet fortfarande inte vad, haha. Sen ska vi äta frukot/brunch hos Caroline. Tydligen ska solen skina!

Ska ta och traska iväg till skolan snart. Eller i alla fall till spårvagnen. Och med snart menar jag snarare efter att jag gått upp ur sängen, duschat, lagat frukost/lunch och städat. Så, kanske inte riktigt så snart ändå. Veckan hemma i sängen lider mot sitt slut. Det verkar även min envisa förkylning göra. Finally! Men man ska inte ropa hej...

Imorgon är det dags att gå och rösta. Herrejösses. Jag kommer vara så glad när valet är över och jag bor inte ens i Sverige så enda gången jag märker att det är val är när jag försöker läsa något intressant i svenska tidningar på internet. Undrar när jag egentligen ska börja intressera mig för sånt, om det någonsin kommer hända? Kanske när jag märker att alla politiska beslut faktiskt påverkar mig. Ska i alla fall skicka iväg en röst för att göra mitt. I nuläget kan den hamna precis var som helst, med ganska många undantag i och för sig.

Nu kanske det är dags att sätta igång den här dagen. Jag har faktiskt redan skickat in en uppgift till skolan så helt lat är jag inte trots allt.

Dagens pepp: Journey - Don't stop believin' (en Luleå-favorit).

På tysk tv går det ungefär sju olika versioner av ett och samma program. Jag förstår inte riktigt hur de får det att gå runt, men det kanske inte är en så svår ekvation när det bor närmare 10 gånger så många människor här som i Sverige. Det går i alla fall ut på att folk ska ställa sig framför en jury och sjunga en låt. Sen får man antingen skratta åt dem eller låta sig hänföras av deras röster. Idag började tydligen ett program av samma sort i Sverige igen. Det bästa med de där programmen, förutom att man kan skratta åt folk, är alla bra låtar som man får höra och som återigen kan börja spelas hemma. Det är fantastiskt. Nu när jag äntligen motat bort huvudvärken med hjälp av Ipren njuter jag av lite James Morrison som känns alldeles lagom höstigt innan jag ska starta kvällens andra program av samma slag, den svenska versionen, på datorn.

Igår av alla dagar glömde jag att gå av spårvagnen när jag skulle. Jag bara satt och funderade på annat och när jag upptäckte att jag skulle gått av stängdes dörrarna så det var bara att åka vidare. Jag hann i alla fall fram innan min handledare gick. Vi skulle ta oss till domstolen nämligen. Väl på väg frågade jag hur lång tid allt skulle ta. Mellan fem minuter och en halvtimme fick jag till svar. Haha. När vi väl var framme och hon visat runt mig lite i jättebyggnaden skulle allt börja. Och jag skojar inte om jag säger att det var som en komedi. Motparten företrädde sig själv och han var inte ens speciellt duktig, eller han verkade snarare inte kunna någonting. Helt virrig. Och så var det ett annat mål som fick hoppa emellan och det var också helt snurrigt, som att titta på en komedi.

När vi åkte därifrån tyckte min handledare att jag skulle åka hem och eftersom jag var förkyld och borde bli frisk och hon inte ville bli smittad och ligga hemma igen "och förlora pengar" så sa hon åt mig att stanna hemma hela veckan. Det kändes lite larvigt. Jag hade nog kunnat sitta där i veckan. Men idag är jag glad att jag har fått vara hemma. Jag har sån huvudvärk och har frusit som en tok hela dagen trots att jag legat under min filt. Jag går inte under men jag är glad om jag kan få bli bättre under de här dagarna hemma istället för att gå runt småsjuk i flera veckor till.

Och jag har faktiskt pluggat tysk grammatik och ordkunskap för jag hittade ett gammalt program på datorn som jag fick när jag pluggade tyska i Stockholm. Så dagen har inte varit helt oproduktiv.

Okej. Så jag kom precis hem (för ett tag sen, har trots allt hunnit äta också). Trodde nästan att jag skulle möta dem i dörren och att de skulle vara på väg någonstans. När jag kom fram till dörren stod den nämligen helt öppen!, på vid gavel Men ingen var hemma. Och ingen tjuv heller som tur var, jag har kollat i alla skrymslen och vrår. Men herregud, hur oförsiktig är man om man inte ens märker att dören inte stängs när man går?! Huja.

Det är bra när jag går och lägger mig och tror att A kommer hem och så vaknar jag upp morgonen efter och inser att hon nog faktiskt aldrig var hemma. Jag är bra på att inbilla mig saker. Tänk om det hade varit någon annan som kom in och så bara antog jag att den hörde hemma här. Imorgon blir vi i alla fall fler här för då kommer han som bor här egentligen hem i några dagar. Ska bli lite spännande att träffa honom faktiskt och se vad det är för en typ. Hittills har jag bara pratat med honom när A suttit och Skypat med honom när jag har varit i närheten och då låter det ungefär såhär "Hallo Helene", "Hallo". Haha, inte mycket till samtal alltså.

Dagen idag bjöd inte på några roligheter. Eller jo. En av gubbarna fick världens utbrott och hade världens utläggning om jobbiga klienter. Jag förstod inte vad han sa, han pratar både väldigt snabbt och väldigt otydligt, bara vad han menade. Roligt var det i alla fall. Han är trevlig, brukar säga åt mig att jag måste ta rast och att jag inte ska sitta kvar för länge. På måndag är det i alla fall dags att åka till domstolen. I det här landet klär alla ut sig i domstolen, det tycker jag är kul.

Och min förkylning går liksom upp och ned i det här läget. Jag mår någorlunda bra på dagarna och så på kvällen får jag några hostanfall så att jag tror att världen kommer gå under och sen är det bra igen. Konstigt. Imorgon ska jag i alla fall sova länge och sen är det bara skola i några timmar. Mitt problem just nu är att jag inte är ett dugg trött och att tv:n, den tyska, visar skit som vanligt.

Funderar lite över det där med framtiden också. Kommer på flera platser varje dag som jag skulle vilja jobba på. Men så inser jag att alla är helt olika och så vet jag inte vad som intresserar mig mest och så inser jag att jag måste börja söka jobb också och inte bara fundera på det... Men sånt kan man roa sig med en annan dag.