helenesj

Alltså lägg av nu. Statusen just nu lyder ännu mer ont i halsen och öronont på det och huvudvärk. Jag tar en ipren och bäddar ned mig i sängen nu. Imorgon börjar skolan. Idag har vi annars varit i stan en tur. Vi åt sushi. Det var allt, förutom lite nödvändighets-shopping. Mycket roligare än att ligga hemma och ha ont i alla fall. Och just det, jag råkade ställa klockan på 06.00 igår av någon dum anledning. Jag vaknade alltså 06.00 trots att jag var ledig. Dumhuvud.

Hujedamej. Jag åkte hemifrån väldigt tidigt imorse. Radion spelade morgonmusik och tv:n visade barnprogram. Lämnade ett strålande Stockholm. Prognosen för norrland såg dålig ut, men kan man förvänta sig annat när man åker 100 mil norrut? Jag sov till min glädje hela flygresan från start till mål. Sen tog jag mig till stan i regnet och fixade lite grejer. Köpte mat bland annat och tog en sväng förbi apoteket men jag kunde inte bestämma vilken sorts hosta jag hade så jag gick därifrån  utan någonting. Dumt det för nu inser jag att jag måste dit imorgon igen eftersom hostmedicinförrådet är nästintill tomt här hemma.

När jag väl öppnade dörren hemma så var det med blandade känslor. Först tänkte jag att jag gått fel för det var så himla städat och fint (jag slutar aldrig att överraska mig själv). Sen kändes det riktigt skönt att vara tillbaka. Och så tog jag mitt förnuft till fånga och packade upp väskan på en gång. Hoppade in i duschen och fyllde min tomma mage med soppa. Ute vräkte regnet ned så det var rätt härligt att sätta på sig mystofflorna och krypa upp i sängen. Sen sov jag. Det var inte helt fel heller förutom hostan. Jag skulle ju vara frisk nu. Inte börja hosta. Påhitt av detta slaget tycker jag ej om. Men å andra sidan så har jag två lediga dagar framför mig. Så jag ska nog hinna vila mig frisk. Jag är väldigt bra på just aktiviteten "vila". Om det fanns schemalagd tid för sådant dagligen skulle jag vara glad.

Lyckades i alla fall tömma garderoben. Inte på kläder dock. Och böckerna står kvar i hyllan. Men det där löser jag sen. Nu måste jag packa norrlands-väskan och sen sova snarast möjligt. Kvällen spenderade jag med att köpa en nya kamera (hey! kul). Sen blev det Pizza Hut med Bror stor och Bror liten och till sist bio. Inglourious Basterds. Så jäkla bra. S sa igår att den inte fick henne att "trilla av radion". Jag vet inte riktigt vad hon menade med att säga så. Men jag tror bannemej att jag nästintill trillade av radion faktiskt. Haha. Nej, nu måste jag skynda mig. Imorgon blir det en tidig morgon och antagligen en ganska sen kväll hemma i norrland!

Okej, okej, jag SKA börja. Om tre timmar måste jag åka hemifrån. Men jag har köpt biljett till flyget och tvättat mina kläder så jag har ju inte slappat hela dagen men jag blev lite less när jag insåg att väskan är ute på vift. Jag ska bara plocka ihop alla mina tillhörigheter nu. Det är inte så mycket. Det borde gå fort. Det viktigaste är mina böcker. Resten skiter jag nästan i. Bara mina böcker får plats. Min kropp mår bättre. Halsen i alla fall. Däremot känns det som om jag ska smälta. Det beror nog både på att det är varmt här inne och att min kroppstemparatur är högre än normalt, även om jag inte skulle vilja kalla det feber, jag ska ju bli frisk nu!

I wanna feel the sunshine, shining down on me and you.

Det börjar närma sig. Idag har jag haft besök. S kom hit för plommon och skitsnack. Mycket trevligt. Sen var Bror stor här också. Så nu har jag smittat ännu fler. Nej. Men jag börjar känna mig bättre. Halsen gör så pass lite ont i jämförelse med innan att jag faktiskt hoppas på att kunna sova något inatt. Det behöver jag för imorgon måste jag tvätta och packa mina tillhörigheter. Helst innan kvällen är kommen för då ska vi på bio. Jag, Bror liten och Bror stor. Sen på lördag, då åker jag norrut. Finally. Även om jag tycker sommaren försvann innan jag hann säga hej. På rikigt den här gången, annars brukar man ju bara säga så. Det är nog för att jag har jobbat hela sommaren. Jag vet att jag har varit ledig varannan vecka så jag ska inte klaga det minsta. Men veckorna gick från onsdag till onsdag och det var alltid en massa planerande och många fina dagar sovs bort och såntdär. Men jag ska inte klaga. Nu ska jag åka norrut och plugga. Jag har kollat in kursen lite på förhand nu när jag har haft noll att göra och jag tror bannemej att det kan bli kul. "Rätten och samhället" tror jag att kursen heter. Den har alltid skrämt mig lite men efter c-kursen så skrämmer mig nog ingenting tror jag. Nu ska jag bara luska ut ett uppsatsämne så är den här terminen snart förbi. Och vad händer då? Det är det verkligen ingen som vet, jag har keine ahnung. Nu ska jag läsa min bok om ekonomi. När jag mådde som sämst tänkte jag göra ett undantag från regeln att en bok ska läsas ut innan en ny påbörjas. Jag kände för något att fördriva tiden med som gick fort och var lättförståeligt. Men jag tog mig ur knipan så nu ska jag läsa ut den där boken i alla fall.

Sista natten på jobbet slutade med en ledig natt. Det kan inte ha sett alltför bra ut. Men jag avslutar sommaren med att vara sjuk. Det känns jättebra. Jag har legat i soffan i tre dagar snart och på nätterna sover jag noll och ingenting. Senaste natten hade jag så ont i halsen att jag halvsovandes trodde att jag redan proppat i mig ipren men att det inte hjälpte så istället ville jag skjuta mig själv i halsen för att få bort det onda. Det låter som rena hallucinationen. Till slut insåg jag att jag inte hade ätit ipren så jag gjorde det och när den väl börjat stilla smärtan ytterst lite satte jag klarvaken på datorn och såg på Paris Hiltons program där hon leter efter en ny vän. Så fort jag inser vad jag har valt för program inser jag att jag verkligen inte kan vara helt frisk. Inte hjälpte det mig att somna heller. Här hemma får man inte mycket hjälp heller. Ingen vågar komma i närheten av mig ifall (inte väldigt troligt) jag skulle ha den nya influensan (svininfluensan som den inte kallas längre). De vågar inte låta mig ta i saker och att jag har kontaminerat soffan med smitta får dem att hålla sig på milslånga avstånd. Mamma som inte har använt någon annan möbel i vardagsrummet på flera år somnar lika lätt i fåtöljen har det dock visat sig. Men idag ringde i alla fall Lilla L när jag låg i soffan och såg på tråkiga tv-serier. Jag fick sällskap över telefon i en hel timme nästan och till min stora glädje insåg jag att det inte gör lika ont i halsen när jag pratar, även om det gör fantastiskt ont. Men jag kan ju inte gärna gå runt och prata med mig själv.

Hur som helst så åker jag nog till norrland snart ändå. Jag kan lika gärna ligga där och vara sjuk om det ska vara så. Och så känner jag att jag måste få i mig lite vardag så att jag kan förstå att skolan börjar snart. När jag åkte till eller från jobbet i veckan så insåg jag att alla har börjat jobba igen och skolorna har startat och folk har börjat hålla på med sina aktiviteter på kvällarna. Mycket konstigt kändes det eftersom jag fortfarande jobbade. Inte längre dock. Nu är det över för den här gången. Sen måste jag faktiskt nästan observera en kväll på nolle-p. Se vad det är för typer som har dragit sig upp till norr det här året. Även om det blir en nykter tillställning för min del och antagligen inte en särskilt långvarig sådan heller i mitt tillstånd.

Nu ska jag ta och återgå till vågrätt läge i soffan. Kanske lyckas jag sova några minuter. Det vore nice för då märks det inte hur ont jag har. Kanske tar jag och sköljer ned en ipren till. Fast det känns som om jag har ätit för många sådana snart.

Förresten. Hur schysst är det att jag blir smittad av någon skit när jag precis varit duktig nog och börjat äta vitaminer? Inte så himla snällt. Jag undrar vem som har smittat mig också. Ingen jag känner är sjuk. Usch.

Så helgen kom och helgen gick. Den inleddes med fest. Vilket började bra och slutade bra. Så kan man sammanfatta det hela. Efter en snabb dusch dagen efter och lite mat så rullade bilen vidare mot fler kalas. Den här gången ett 11-års kalas. När vi skulle därifrån hamnade vi mitt i ett streetrace. Det spektaklet tyckte jag var hur kul som helst. Fascinerande vad folk gör ibland. Även om jag inte riktigt vet om jag stödjer det. Nåväl. Söndagen kom och söndagen betydde jobb. 12 timmar för att vara exakt. Men det gick bra, det var inte så farligt. Så när chefen kom och frågade om jag kunde börja tidigare idag så sa jag ja. Vilket jag just nu ångrar ganska mycket. För efter att jag hade satt mig på pendeltåget hem och bara hade två stationer kvar så förstördes hela min dag. Även om jag inte brydde mig om det just då. Tåget stod still i nästan en timme. När jag kom hem var alla på väg till jobb/skola så jag kunde inte sova heller. Halv nio la jag mig helt utmattad i sängen. Då hallicunerade jag nästan. Sen drömde jag till råga på allt en hel massa mardrömmar och vaknade mer än en timme tidigare än planerat. Nu har jag ont i huvudet och jag är tröttare än tröttast. Och så skulle jag börja tidigare ja. Just det. Suck.

Någon gång under gårdagen bestämde jag mig för att inte klaga. På jobbet alltså. Och det hela kändes så lätt. Jag lunkade iväg till bussen med nytvättat hår. Jag åkte hela vägen med riktig pepp-musik i öronen och jag kom fram i ett riktigt glädjerus. Sen kan man fråga sig hur det gick resten av natten? Helt enkelt jättebra. Jag log stort även när jag åkte därifrån och mina arbetskamrater måste ha undrat om jag var hög. Det hela var nog egentligen en kombination av något bra och det faktum att resten av gänget inte heller klagade. Skönt var det i alla fall. Och när jag hörde mig själv säga att sommaren hade blivit bättre än väntat på jobbet när vår lagledare frågade så insåg jag att så har det varit. Bättre än väntat. Till och med bra. Konstigt hur det kan gå ibland.

Men nu närmar sig den där ölen med stormsteg. Så nu måste jag fokusera om. Inget jobb förrän på söndag. Även om jag redan ångrar att jag tackade ja till ett 12-timmars pass. Men det ska nog gå bra ändå! Om en vecka befinner jag mig förhoppningsvis betydligt längre norrut. Det känns så snart på något vis. Det känns som att sommaren verkligen är kort. Även om det inte stör mig ett dugg när jag går mot bussen en augustimorgon och känner hur luften har förvandlats från sommarens klibbiga till höstens friska. Då känns det nästan som om jag längtar efter färgglada löv och en stor halsduk.

Det är tråkigt på jobbet nu när nästan alla har slutat. Aldrig förr har jag känt så när tiden där börjar ta slut. Det har varit en bra sommar. Faktiskt. Ur perspektivet jobb sett. Men så händer alltid det där ändå, så fort man kommer dit så hamnar man i trött-fällan. Igår jobbade jag i vanliga produktionen första timmen. Han som jämt hämtar post åt oss satt bredvid. "Hur är det med dig då? Du ser lite trött ut." Nej. Jag var pigg och glad. Men så kommer man dit och någon säger "åh, nu är vi tillbaka, jag är trött, det är tråkigt" och så var man fast i det tänket. När jag sitter här nu efter att ha sovit till halv fyra (8,5 timmar) så känner jag att natten inte alls var jobbig. Vi hade lite att göra, och okej vi slutade senare än vanligt (men ändå en halvtimme innan vår riktiga sluttid), och det mesta var chill. Möjligen lite tråkigt men de där timmarna gick faktiskt fort. Man ska inte klaga men så går man av bussen och vandrar längs allén och så har man förvandlats från den där glada som lyssnade på bra musik eller läste en bra bok på bussen till den där som klagar över att behöva jobba 6 timmar. Ibland är man ju ritkigt dum i huvudet. Och jag vet att det kommer bli precis samma sak inatt. Fast då kan man ändå alltid trösta sig med att "vi är ju faktiskt lediga två nätter efter det här". Om vi har det bra? Ja. Vår lagledare också. Han jobbar var tredje vecka bara. Sjukt. "Så bra har jag det här." sa han igår efter att ha motiverat oss att jobba vår sista vecka.

Natten innan det är dags att börja jobba igen och dagen efter att man har slutat, då är det här med nattjobb ett riktigt dåligt påhitt. Nu vill jag till exempel sova. Men klockan är inte ens tolv än. Om jag skulle gå upp vid en bra tid, säg mellan 14 och 15 imorgon, skulle jag behöva sova i 13-14 timmar. Det är mycket till och med för mig. Man kan ju alltid gå upp tidigt och sova på eftermiddagen en stund. Men det blir såklart aldrig av. Apropå det och jobbet och sånt. Om 24 timmar har jag faktiskt börjat min sista vecka. Då är det bara att härda ut en vecka till och sen sätter hösten igång i rasande fart. Men just nu längtar jag nog faktiskt mest efter den där ölen som jag ska dricka på fredag. Den (de) har jag sett fram emot i flera veckor nu.

Nej. Nu har jag bestämt mig. Jag ska sova. Jag är inte ens trött. Bara uttråkad. Ska läsa min bok om ekonomi och hur mataffärerna lurar oss. Ja, det ska jag. Sen somnar jag nog gott. Och jag kan ju faktiskt sova hela dagen imorgon, om jag vill.

Snart är det dags att återgå till jobbet. Nåväl. Jag har två hela lediga dagar kvar. Nästan i alla fall. Om en vecka ungefär är det alltså dags att sluta jobba (lite väl optimistiskt kanske eftersom jag om en vecka har min första rast på arbetsveckans trögaste natt). Om en vecka kan jag inte längre skjuta upp det oundvikliga. Då måste jag ta tag i min hand som inte är att leka med. Just nu är det mest tummen. Den använder jag knappt. Det kan inte vara ett bra tecken. För om jag skulle gå runt utan att använda min tumme hade jag lika gärna kunnat vara en apa. Haha.

Om två veckor är det dags att börja skolan också. Spännande. Alla börjar skolan varenda dag nu känns det som. Jag längtar dit lite. Precis som varje år innan så tänker jag att jag ska vara duktig och organsiserad och plugga varenda dag från åtta till fem och sen kanske om möjligt hinna ta tag i mina rest-tentor lagom till tentaperioden. Men alltså, det är ju dömt att misslyckas. Om inte.. Nej. Men vi får väl se. Lite skönt ska det ändå bli att komma hem. Jag längtar efter en ledig kväll med en lång, varm dusch, nytvättade lakan (nu tar jag mig vatten över huvudet här märker jag), en kopp av något gott te och en riktigt bra tv-serie/film på tv som jag kan se på och sedan somna i min säng. Och apropå det så kom jag precis på att det inte blir några fler måndagskvällar med Cityakuten. Det kunde inte bli mer ledsamt just nu.

Nu ska jag sluta sitta här och oja mig och se till att få saker och ting gjorda istället. Först ut är att lägga sig ned i sängen och läsa "The Undercover Economist". Den får mig lite att faktiskt vilja skriva de där tentorna i nationalekonomi. Den gör det hela lite mer intressant med analyser av kaffe och tågstationer och allt vad det är.

Det har varit soligt och molnigt om vartannat hela dagen. Men ändå fint på något vis. Nu hade jag precis gjort mig klar för att gå till affären. Det kändes bättre än att ta bussen till centrum för att handla. Men när jag var på väg ut öppnade sig himlen. Jag skojar inte. Det var ett av de värre regnen jag sett. Så nu blir det bussen ändå. Men den går först om en halvtimme. Suck.

I think it might be funny.

Jag har spenderat kvällen med Lilla L (som snart fyller 22, eller hur det nu var. "Det var ju värsta längesen som du fyllde 23 så jag vet inte".). Nåväl. Vi lagade mat, drack vin, åt glass, såg på How I met your mother och alla möjliga konstiga 90-tals-nostalgi-grejer på youtube. Väldigt trevligt. Nu blev vi ackompanjerade av ett ösregn precis när hon skulle gå. Jag längtar till min bok. Den är så bra. Så jag ska överge detta nu och läsa istället. Den måste ta slut snart, inte för att den inte är spännande, men jag har så många böcker på lager.

Det regnar idag. Jag vaknade exakt 14.00 och hörde ett makalöst ösregn utanför fönstret. Aldrig har jag väl blivit så glad för regn tror jag (jo säkert). Det har varit så varmt den sista tiden och man ska inte klaga, jag vet, men det är skönt att andas frisk luft för en gångs skull. Dessutom kunde jag gå upp, göra en kopp te och lägga mig i soffan under filten och se på en favorit-serie utan att ha dåligt samvete. Regn is the shit sometimes. Nu är det bara en natt kvar på jobbet också, för den här perioden visserligen. En veckas ledigt, oh yes.



Förra veckan var jag på Åland. En morgon vaknade jag, gick ned, fixade frukost och läste tidningen. Helt plötsligt kommer Skogshuggar-Rut förbi och innan jag hinner reagera så ligger den stora björken, Björken med stort B, på marken. Klätterbjörken, gungbjörken, Tarzan-björken. När kvällen var kommen var det bara enstaka stumpar kvar. Dagen efter när allt var färdigklyvt låg det en stor vedhög där trädet tidigare stått. Underskatta inte the power of pensionärer.

Åland var bra. Bra bra bra. Mycket mat och fika som vanligt. Mycket sova. Mycket sol. Det var bra. Bra var det. Sen kom jag hem och började jobba. Bra? Så bra vet jag inte. Den Långa har slutat. Det är lite tråkigt för jag brukade ha roligaste med henne faktiskt. Efter att ha sovit sammanlagt en sisådär fem timmar från i onsdags mitt på dagen så stupade jag i säng efter jobbet idag. Och sen sov jag. Jag gick upp vid två men bestämde mig för att fortsätta sova. Det är mycket nu. Sommaren lider mot sitt slut. Mycket på gång. Varmt är det också, väldigt varmt. Man ska ju inte klaga. Så jag gör inte det. Jag fortsätter vrida och vända på mig när jag ska sova och drömmer lite om de där vinterdagarna när man får bädda ned sig under ett tjockt täcke och sova i alldeles lagom mycket värme. Men först är det lite sommar kvar. Det tycker vi om. Sommar alltså.