helenesj

Sverige. Hemma i Sverige. Det tog ett tag. Först var det skola. Sen åt jag och Lisa lunch på kebabstället efter att ha letet efter ett ställe alldeles för länge. Sen började det ösregna och åska. Köpte lite färdkost på Plus och skyndade mig till tågstationen, eller, först till skolan för att hämta min väska. Sen åkte jag tåg. Och i kupén bredvid satt ett gäng med hög musik, öl, konstiga frisyrer och med höga röster som de behövde använda för att skrika. Nåja. Jag såg på film och lyssnade på musik och skrev faktiskt några ord. Der-ord. Framme i München bytte jag tåg. Sen åkte jag ut till flygplatsen. Där checkade jag in, lämnade bort min tunga väska och gick iväg för att äta. Sen strosade jag runt och väntade på mitt flygplan. Dock regnade det väldigt mycket i München just när vi skulle lyfta så vi blev försenade. Vi hade som tur var inte hunnit gå på planet. Åh vilken pina att sitta där i en timme och vänta. Nej, vi väntade så glatt. Det var helt sjukt att höra en massa svenskar överallt. Dock hade jag ingenting svenskt att läsa utan jag läste massa tyska tidningar och till slut blev det alldeles för ansträngande för mitt huvud som hade kopplat om till svenska så jag satt och stirrade rätt ut i luften. Flygturen gick bra. Landningen också. Tågresan från Arlanda med och till slut hoppade jag in i bilen vid centralen och åkte hem.

Utanför centralen var det fullt med folk på partyhumör. Så kom jag på att det var fredag och att klockan var halv tolv. Inte så konstigt kanske. Det är bara det att i Tyskland, eller i Lindau, så är det så dött. Eller, alla är så civiliserade. De dricker några öl eller någon drink and that's it. Förutom ikväll. Idag fyller Vanessa år så de skulle åka till Bregenz och parta till det rejält. Nu när jag inte är där. Det var ju typiskt.

Förresten är Sverige trevligt. Jag kommer inte ens ihåg Tyskland. Eller jo det gör jag ju. Nu ljög jag.

Idag ville jag sola. Men so geht es nicht. Först handla. Sen besök i kyrkan. Det var ganska trevligt. Tonåringar kan ju vara trevliga om dem vill. Eller var det bara för att vi var i kyrkan som de nästan betedde sig? Nåväl.

Så är det. Tillbaka till Tyskland på måndag. Det blir bra det. Lite trött är jag på tågresor dock.

Den här dagen började hur bra som helst. Sen gick det verkligen bara åt helvete med allt. Jag var och köpte något på lunchen. Nöjd över att äntligen ha kommit iväg för att köpa denna pryl kom jag sedan hem och upptäckte att han har gett mig den jag inte ville ha. Jag hoppas att Lisa har fått min annars måste jag försöka hinna dit imorgon och byta. Eller nöja mig med den här. Skitsamma. Skolan var skitlätt imorse också. Vi gick igenom genitiv. Sen var det tråkigt och lite klurigt på eftermiddagen när vi bara beskrev olika diagram. Och så förstod nog inte läraren vad jag menade när jag sa något, inte ens jag förståd för jag tappade bort tankarna innan jag hade hunnit säga hela meningen. Skitsamma. Hemvägen var också kaos. Jag skyndade mig hemåt, det kändes som ett gatlopp. Hemma har jag verkligen inte gjort någonting. Jag har gått runt i hela huset och gjort ingenting. Kollat i alla hörnor och vrår. Jag håller på att dö av värmeslag här i mitt rum. Inte blir det bättre med en varm dator i knät. Jag började packa. Men efter att jag hade packat ned jackan kändes väskan så full att jag inte orkade fortsätta. Bah. Jag skulle gått på skolsporten och avreagerat mig lite, men de spelar nog ändå bara volleyboll och det hade gjort mig ännu mer frustrerad över allt. Jag har inte köpt någon tågbiljett heller. Tänkte göra det innan skolan imorgon för jag glömde ta ut pengar på lunchen och det är så långt (haha, långt i min lata värld idag) mellan närmsta bankomat och tågstationen.

And make everything ok.
All that you need.
All that you want.

Allt börjar ta sådana konstiga vägar här nere. Jag vet inte vad jag ska tro om allt. Det känns skönt att komma härifrån ett tag. Och återvända med nya krafter inför provet.

Jag håller verkligen på att smälta. Och inte blir det bättre om man går ut för där är det hur varmt som helst. Jag ska kolla på termometern när jag handlar sen. Varmt är det i alla fall. Och jag tänker inte klaga på värmen. Jag bara önskar att det kom lite sol också. Nu är det bara kvavt hela tiden och jobbigt att vara ute. Kanske inte vid vattnet. Där kanske det blåser lite. Smart Helene. Och detta kommer jag på varje dag men sen glömmer jag bort det innan jag hunnit iväg.

Just det. Jag skulle ju berätta om hur lost jag är i huvudet. Det är t.ex. tentaperiod hemma nu. Det har jag ju ingen koll på eftersom jag är här och inte behöver bry mig. Det känns väldigt skönt. Samtidigt som jag också pluggar som en tok. Jag lär mig frivilligt tysk grammatik varje dag. Jag saknar dock tentaplugget lite. Sitta i biblio hela dagarna och få panik. Något mer som har slagit mig är att det är studenttider. Jag läste på aftonbladet.se om hur mycket studenten kostar och en massa annat och så tänkte jag "men herregud vilket rabalder, det är ju jättelångt kvar". Uppenbarligen inte. Det är till och med så att folk redan har tagit studenten i år. Håhåjaja. Sen var det det här med vårdstrejken. Jag hörde något om den när den började. Sen har det varit så tyst. I alla fall på nätet, eftersom jag inte kollar på svenska nyheter. Så jag har inte tänkt så mycket på det där. Sen så läste jag igår att strejken är över "va? håller den fortfarande på?" undrade jag. Det är så fruktansvärt lätt att isolera sig och hålla sig undan nyheter om man vill. Jag har inte ens koll på vad som händer i Tyskland. Jag är helt lost in space.

Nu ska jag gå en runda till i huset och se om Lisa kommit hem. Sen ska jag handla. Om jag hittar något bra.

Idag. En ny dag. Oh oh. Solen skiner fortfarande inte. Nu är det i och för sig mörkt ute. Jag saknar ljuset i Luleå. Åhå. Skitsamma. Kom till skolan. Där fick vi göra DfB-test hela dagen. Det var med andra ord väldigt slappt. Men det var ett svårt test den här gången. Nåväl. Hem och äta lunch efter lite Stadtbummel med Lisa. Sen pratade vi skit i någon timme. Så sov jag en stund. Sen gjorde jag läxor och lagade mat och så pratade jag skit med Dave och Artur och Vanessa och sen gjorde jag lite mer läxor och nu tänkte jag ta och träna lite men klockan är nästan 22. Det kan inte vara hälsosamt att träna så sent.

Imorgon har jag massor att fixa. Och eftermiddagslektion. Hur ska allt gå egentligen? Men på fredag. Då blir det skola och sen hoppar jag nog på första bästa tåg mot München och spenderar lite tid på flygplatsen om det vore så att jag kom fram tidigt. Känns onödigt att hålla på att gå hem till MAX och greja. Det blir nog bra det med.

Det är lite tråkigt att Lisa åker hem nästa vecka. Jag har ju Elisabeth i skolan så det känns ju bra. Men jag börjar tröttna lite på fransmännen som alltid ska prata franska. Det blir för mycket. Och det spelar ingen roll om det är en eller femtio icke-fransk-talande personer med, de pratar ändå franska. Jag förstår ju att det är lättare men det är jobbigt att höra på och det är inte speciellt trevligt. Visserligen pratar jag och Lisa svenska med varandra men vi är två stycken, inte hundratvå. Nåväl. Det blir nog bra med en liten paus härifrån. Jag tror inte att någon mår bra av för lång tid i MAX utan uppehåll.

Annars går det bra.

Jag hittade chokladcroassainter i köket förut. Men så tänkte jag att det var ju onödigt att äta en sån och så visste jag inte om det var till alla. Sen kom Dave och så sa han så ledsamt "är det ingen som vill äta dem där som jag tog hem från skolan?". Då var jag tvungen att ta en, men den var inte så god så nu ligger halva här och ser äcklig ut. Jag borde kasta den. Han hade nog förresten huvudet någon annanstans idag. När han lagade mat glömde han köttfärsen i micron så att den blev alldeles tillagad fast han bara skulle tina den. Så klagade han på att hans kylskåp var så dåligt och att hans lök därmed inte mådde bra - sen lämnade han kylskåpsdörren öppen. Haha. Det är kul när andra och inte bara man själv är lite lost in space.

Jag har egentligen mer läxor att göra men jag har ingen lust. Jag har skrivit två brev och en förklaring av ett diagram och gjort läsförståelsen i boken. Min Selbstdarstellung kan han få på fredag. Eller? Han sa ju att jag kunde lämna in den nästa vecka. Bara jag lämnar in den. Och så ska jag skriva ett till brev, ett svårt brev, men jag måste öva på såna också annars kommer provet gå åt helvete.

Okej, nu lägger jag ned för idag. Men sova får jag nog göra senare. Åh, nu vet jag, jag ska duscha, då slipper jag göra det imorgonbitti. Woho, mer sömn till mig på morgonen.

Nog har det varit varmt idag. När jag kom hem från skolan var det svinkallt i MAX. Ett tag tänkte jag klä på mig varma kläder. Sen gick jag ut och det var som att gå in i en bastu. Herregud vad det var varmt. Jag tvivlar inte en sekund på att det var mer än 30 grader.

Men vi tar det från början. Jag somnade redan vid 23-tiden igår. Jag hade ingenting att göra så att sova verkade vettigt. Detta ledde till att jag vaknade tusen gånger under natten och undrade om det inte var morgon än ändå. Det var det inte. Sen var det morgon och jag drömde något som jag ju inte bara kunde lämna åt sitt öde utan var tvungen att drömma klart så jag stannade aningens för länge i sängen. Skolan var lite långtråkig. Jag orkade inte tänka och allt var bara segt. Sen lunch hemma och eftermiddagen spenderade jag på en gräsmatta vid vattnet. Jag höll på att somna ett tag men då kom en hund och skällde sitt värsta. Jag satte mig på muren och försökte skriva ett brev men mitt huvud höll på att explodera så jag tog mig hemåt i sakta mak.

Hemma la jag mig i sängen och läste på om migrän. Dock så stod det inte så mycket vettigt eftersom läkarna inte verkar veta vad migrän egentligen är. Det kunde ha något med nervtrådar att göra och en massa annat. Jag hade hur som helst jätteont i huvudet så jag la mig i sängen och sov. Sen vaknade jag och mådde illa så då sov jag lite mer. Sen åt jag middag. Och så fastnade jag vid tv:n. Jag såg först på Big Brother. Men det var lite svårt att förstå för vissa kom från Österrike och Schweiz och pratade helt vansinnigt konstig tyska. Efter det började ett program som hette "Heirate mich!" (ungefär: gift dig med mig). Det var lite konstigt men jag var ju tvungen att se hur det gick ändå.

Nu har jag ont i huvudet igen. Jag läste dock att det kan bero på vädret. Kraftiga väderomställningar och sånt. Värme kanske det var. Jag vet inte. Men solen har i alla fall inte skinit idag som Albert lovade. Nej, det har varit molnigt. Men inte vilka moln som helst. Albert förklarade bristen på sol imorse med att det kommer en massa sand från Sahara just nu som regnar över Europa. Och tydligen skymmer all denna sand solen så att det blir molnigt. Schweizarna berättade att i Schweiz hade det regnat sand, så det verkar ju stämma.

Nu ska jag hoppa ned i sängen och sova. Imorgon kan det väl bli en lite roligare dag tycker jag.

It'll all get better in time.

Jag är glad idag. Ju. Jag sov lite. Tränade lite. Gick till Lindau Park där bankomaten inte ville ge mig pengar. Men jag hittade en som ville till slut och så gick jag till Lidl och handlade lite. Sen duschade jag och lagade mat efter det och åt upp maten och nu har jag så förbaskat tråkigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har ingen lust att plugga. Känner att inget kommer att fastna. Men just det, nu kom jag ju på att vi fick en läxa. Tjohoo. Efter den, som tyvärr är väldigt kort, ska jag nog läsa min bok och sen är det dags att sova. Det skadar aldrig att sova.

Idag anmälde vi oss till provet. Det kostar 95 euro så nu måste jag faktiskt klara det annars känns det väldigt jobbigt. Jag lämnade in två brev idag. Ett var perfekt (men det var lätt) och på ett hade jag missuppfattat en mening, det var ett slarvfel eftersom jag hade använt ordet rätt senare i brevet. Hur som helst, ett fel, inte helt dåligt. Det värsta är ju att man inte vet vilka ord som kommer när det gäller eller vad breven handlar om eller texterna. Det kan vara mycket svårare än allt vi har gjort nu, det kan vara samma svårighetsgrad och det kan till och med vara aningens lite lättare. Es hängt ein bisschen von glück ab.

Godnatt.

Jag sov så bra. Eller. Jag vaknade i alla fall skitpigg redan kvart i sju imorse. När jag sen hörde min granne prata i telefon kvart över sju tänkte jag "varför ringer inte klockan som den ska". Så jag kollade vad jag hade ställt den på, 7:45, för just det, vi börjar ju klockan nio igen. Åh vad härligt. Hur pigg jag än kände mig i sängen så hjälpte inte det när jag gick upp. Men efter frukosten när jag gick ut i värmen (det är skitvarmt idag men himlen ser ut som om den vill börja gråta vilken minut som helst) och satte på min musik - då piggnade jag till. Jag gick över bron med vinden i håret och såg ut över vattnet och bergen och hade favoritlåten på högsta volym. Åh, sånt gillar jag. Sen hann jag ikapp Lisa. Det var ju också kul.

Skolan var kul. Vi repeterade bara verb och adjektiv med fasta prepositioner hela förmiddagen. Det var lite lagom ansträngande. Sen flyttade vi eftermiddagslektionen till idag istället för imorgon för Albert lovade att det ska bli 32 grader och sol imorgon. Då tyckte han att vi borde få vara ute. Åt kebab med alla fransmän på lunchen. All denna franska, suck. Nåväl. Eftermiddagen gick snabbt. Gjorde en hörförståelse och några Wortschatzövningar. Sen var det bara att gå hem med musiken i öronen och solen som sken litegranna. Nästan hemma kom Dave på sin cykel också så vi pratade lite skit.

Senare ska jag träna och gå ut. Jag behöver handla också så jag måste hinna allt innan klockan åtta ikväll för då stänger affärerna. Nu ska jag nog läsa min bok. Då kommer jag att somna.. En liten stund. "jag ställer klockan" sa Dave när jag sa att det aldrig går att sova bara en kort stund och så insåg han ju att så var det ju såklart. Hur ska man göra egentligen? Det gäller att verkligen dra upp sig själv när klockan ringer. Men det är ruskigt svårt.

Ciao.

Nu har jag och Lisa ätit mongolisk BBQ. Det är mumsigt. Men efteråt är man proppmätt i flera timmar. Det känns som om jag inte behöver äta på flera dagar. Jag försökte mig på att dricksa lite fint också. Jag hade dock glömt att lämna 10-eurosedeln jag höll i handen och alltså betalat nästan 100 kr för lite. Haha. Det var skoj.

Nu satt jag och såg på lite bilder från förra sommaren och det slog mig på ritkigt att jag inte kommer att få vara på Åland på midsommar. Jag kommer vara här då. Och kommer således inte fira midsommar. Inte för att jag brukar göra så mycket speciellt. Men det är ett måste att åka och se midsommarstången på Jan Karlsgårlden eller vad det nu heter och sen se den på Solbacka och sen åka hem och äta sommarens första riktiga jordubbstårta. Och se Mr Midsommar i sina gula byxor. Jag kan inte erinra mig om när jag inte gjorde detta på midsommar. Men någon gång ska väl traditionen brytas.

Jag vet inte om jag orkar plugga nu. Jag har skrivit två brev idag. Det var bara "byggstensbrev". Alltså den lättare varianten. Jag måste fortsätta på min presentation av mig själv också. Det är nästan inte ens fyra veckor kvar till provet. Hjälp.

Kanske ska jag läsa boken istället. Vi läste den på tysk-kursen på Stockholm men jag kommer inte ihåg vad som händer. Förutom de första 50 sidorna eller så för jag har börjat så många gånger på den här boken utan att fortsätta. Men den är nog bra tror jag. Jag undrar om jag förstod den när jag läste den förut för jag har svårt att förstå vissa saker nu till och med.

Skitsamma. Imorgon börjar skolan klockan 9 igen. Puh vad skönt. Det började bli ite tröttsamt det där med att börja halv nio. Lite för tidigt. Nu har vi bara Albert och Alex också som vanligt. Ingen mer Marlene. Hon som var så bra och så rolig och som alltid gjorde roliga saker med oss. Nu kom en hel skolklass med små skrikande barn förbi utanför fönstret. Suck.

Förresten. Det har varit jättevarmt idag. När vi gick för att äta vid halv sju ungefär var det säkert 25 grader ute om inte mer. Synd att jag har suttit inne hela dagen och låtsats plugga =)

Så. Nu är jag tillbaka igen. Jag har varit lite lat de senaste dagarna med bloggandet. Men bara för att jag har gjort så mycket annat skojsigt.

I torsdags började vi med att avsluta vistelsen här för Alex och Thea. Det råkade även vara happy hour på alla drinkar i Marmorsaal också så det lämpade sig ju bra. Det gick ned ett par drinkar. Farligt goda var dem. Jag tror jag drack fyra eller fem stycken till samma pris som man får en eller en och en halv hemma. Jag var med andra ord glad. Vi kom hem i lagom tid också för allas partyhumör tacklade av efter tolv-tiden. När skratten börjar bytas ut mot gäspningar är det dags att gå hem.

I fredags var vi lediga för i torsdags var det någon slags helgdag här. Våra lärare var dock snälla och jobbade i torsdags så att vi alla fick vara lediga i fredags istället och på så sätt fick vi alla en längre helg. Vid 11.30 ungefär gick jag ned och åt frukost, helt utan att känna att jag hade druckit flera drinkar dagen innan, sånt gillar jag. Sen tittade Lisa in i köket. Hon skulle lägga sig i solen som äntligen sken igen. Det ville jag med så vi skulle sällskapa till en gräsmatta någonstans. Innan Lisa kommer på att vi faktiskt kunde ta vara på dagen och åka till Mainau istället. Sagt och gjort. Vi hittade skitbilliga biljetter på nätet, för hela resan trodde vi. På tågstationen visade det sig att priset gällde en väg till Friedrichshafen. Vi var tvugna att åka hem också dock så vi fick köpa tur-o-retur och då blev det genast dyrare. I Friedrichshafen hittar vi rätt buss. Vi fick köpa hin-und-zurück biljetter även där eftersom vi var tvugna att ta oss tillbaka. 7,50 skulle han ha (euro alltså). Det började redan bli en dyr resa. Nåväl, nu var vi ju på väg. Lisa betalde och sen när jag skulle betala visade det sig att biljetten gällde för båda. Då blev det ju inte så dyrt trots allt. Jippie. Bussen segade sig fram genom vackra landskap. Och när vi kom fram till Meersburg visste vi inte riktigt vart vi skulle gå av. Till slut stannade bussen vid hamnen och där låg massa båtar inne. Vi visste att vår båt skulle gå två minuter senare så vi var glada. Tills vi upptäckte att båtarna till Mainau gick från ett helt annat ställe och när vi kom fram dit såg vi båtarna sakta åka ut genom hamnen. Suck.

Eftersom nästa båt gick först två eller tre timmar senare bestämde vi oss för att ta en titt på Meersburg under tiden. Det såg ut att vara en fin stad. Vi köpte biljetter till båten först. Det skulle kosta över 200 kr med inträde till Mainau också. Men sen satt det en man med riktigt fula tänder och sålde biljetter och han visade sig vara jättetrevlig. Först frågade han om vi var studenter, japp ja det var vi. Sen sa han att om vi lovade att åka med båten som gick 16.50 och inte den som gick 16.15 så fick vi köpa jättebilliga biljetter med både båtresa och inträde. Det lovade vi. Dessa biljetter hette något med "solnedgångsresa". De fick egentligen inte säljas så tidigt. Men vem kan motstå två söta svenska tjejer? Glada gick vi ut från biljettaffären och vandrade uppåt i staden Meersburg som liksom lutade väldigt. Man såg snabbt att det var mycket turister som brukade vistas där. I alla fall i de gamla delarna. Det var bara souvenirbutiker med krimskrams överallt. Vi hittade dock en smyckesaffär med jättefina och relativt billiga smycken. Lisa köpte lite, presenter tror jag. Medan jag var duktig och höll i pengarna. Vi köpte jättegoda mackor på något slags matställe som vi sedan åt på en bänk vid en fontän i solskenet. Sen tittade vi på borgen och slottet och framförallt - utsikten - som var helt magnifik.

Det började närma sig avgång mot Mainau så vi vände tillbaka nedåt. Satte oss på en bänk vid vattnet och var glada. Sen tog vi båten och när vi anlände till Mainau visste vi inte riktigt vad som väntade oss. I en souveniraffär hittade vi en bok med en gubbe som hette Bernadotte dock så vi kände oss lite hemma - svenskar som vi ändå är. Sen såg vi på blommor. Och åt glass. Och så var vi inne i fjärilshuset (hujedamej). Fjärilar är fina när de sitter still men när de ska hålla på och flyga runt mitt huvud och störa mig, då klarar jag mig bra utan. Eftersom vi bestämde oss för att missa en båt tillbaka så satte vi oss på en bänk och såg ut över ett sund eller vad man skulle kunna kalla det. Det såg jättesvenskt ut. Som vid en svensk sjö med en massa träd. Det var så somrigt så. Jag ville stanna tiden och sitta där för alltid. Nästan. Då visste jag inte vilka äventyr som väntade på mig runt hörnet.

Vi gick tillbaka till båten som inte skulle gå än på ett tag så vi satte oss ute på en brygga, landgång, vad det nu var och tyckte om sommarkvällen. Sen kom båten. Och eftersom vi inte ätit mer än en macka och klockan nu var halv nio var vi lite hungriga. Vi åt choklad på båten och sen såg vi en av de vackraste solnedgångar jag någonsin sett. Det var så fint med vågorna från båten och solen som gick ned borta i horisonten.

Båten var lite sen. Men vi gick till busshållplatsen och hoppades att det skulle gå en buss. Det skulle ha gått en buss tio minuter innan men det stod en massa folk och väntade på den fortfarande eftersom den inte kommit än. När vi väntat i en halvtimme och det var 45 minuter till nästa buss skulle gå gick vi upp till busshållplatsen som kom efter. Vi ville dock inte sitta där och vänta utan letade upp en pizzeria och så köpte vi en pizza som vi åt på busshållplatsen. Oh vad gott det var. Det var vår räddning. Utan den hade vi blivit alldeles för trötta och griniga båda två. Bussen kom äntligen och vi åkte mot Friedrichshafen utan att veta om det skulle gå något mer tåg till Lindau. Väl framme stod ett tåg inne på perrongen och alla från bussen började springa. Vi också. Bra det för det visade sig att tåget gick till Lindau och att det skulle gå om en minut. På tåget var vi så himla lättade. Vi ville inte gärna spendera natten i Friedrichshafen. Sen var det bara sängen som gällde när vi kom hem. Vi tänkte sluta upp med de andra i Marmorsaal eftersom det var Theas och Alex sista kväll. Men när vi kom hem var alla hemma så det var bra att vi inte gick dit.

Lördagen var lugn. Jag gick till stan och såg på Ferraribilarna som var här (de är nog här idag också). Sen gick jag hem och gjorde nog ingenting resten av dagen. Senare tränade jag lite och gick en lång promenad i solen. Det var så himla varmt trots att klockan var 19 eller mer. Jag upptäckte nya områden och jösses vad fint det var. Jag bara gick och såg på alla hus och alla vinodlingar och utsikten över sjön. Det var helt makalöst.

Hemma skulle jag och Lisa se på Eurovision. Vi hittade dock ingen kanal som visade det. Så jag hämtade min dator men då hittade Lisa till slut en spansk kanal på vår tv där det hade börjat. Jippie. Vi underhöll oss med kommentarerna från aftonbladets och svts bloggare - tills internet la av. När röstningen drog igång hade vi tröttnat. Jag visade Lisa en massa bilder hemifrån. Jag vet inte hur roligt hon tyckte att det var men jag var i nostalgiland för ett tag. Vi såg på Björn Gustafsson och vi noterade att Ryssland vann. Sen satte jag igång en film på datorn och somnade. Sen skulle jag stänga av den men då var den nog redan slut och klockan var nästan två. Jag drömde mardrömmar och bra drömmar om vartannat hela natten och hela morgonen. Jag har sovit skitdåligt. På min sista lediga dag.

Ikväll ska vi äta på Röstbar. Lisa vill testa den Mongoliska BBQ:n och jag är ju inte här nästa helg så vi gör det idag. Innan dess ska jag dock viga dagen åt att plugga. Det var längesen nu.

Ciao.

Thought I could live without you.
It'll all get better in time.

Haha vilket båg (säger man så). Jag klarar mig fint här ute i världen. Ibland blir jag så glad. Idag åt vi lunch i Marmorsaal. Det var Diane, Jonathan, Julianne, Sylvain, Lisa och jag. Maten var inte något att bli eld och lågor över. Kanske inte ofta man blir det över en omelett men ändå. Men vi hade det så trevligt. Och alla är så trevliga och vänliga och vi skojar och har oss tillsammans. Det är skönt. Det hade ju varit tråkigt om jag hade suttit hemma och haft tråkigt i tre månader.

Idag fick vi göra ett prov i skolan, DfB alltså. Vi skulle börja med hörövningen så att Gilles kunde vara med eftersom han skulle åka till Schweiz vid tio-tiden. Skitsamma. Precis när vi ska sätta igång hörs världens oväsen utifrån. Det är nämligen något slags tyska-bil-vänners-helg här i Lindau den här helgen eller något. Detta innebar att ett 50-tal olika Ferraribilar skulle gasa sitt värsta utanför vår skola kl 9 på morgonen. Vi såg lite på dem sen gjorde vi vår hörförståelse. Efter rasten fick vi vara med resten av klassen och gå igenom grammatik. Det gick mest ut på att vi fick skriva en konstig historia. Konstig eftersom vi fick som en spelplan på vilken det stod olika meningar. Första var "det var en gång en..". Sen fick man kort på vilka det stod något, i mitt och Jonathans fall "en musiker". Sen skulle man skriva om den här musikern men historien gick hela tiden åt oväntade håll eftersom vi fick alla dessa olika kort med konstiga saker på. Helt plötsligt träffade vår musiker en räv. Sen flög de iväg på en flygande matta och kom till en förtrollad stad. Kul var det i alla fall.

Hemma tyckte jag att jag var värd lite mer sömn. Sen råkade jag sova hela eftermiddagen. Men det gör ingenting. Nu är jag laddad inför kvällen. Vi ska gå till Marmorsaal. Det är happy hour där ikväll. Hela kvällen så varför kallas det happy hour? Nåväl. Det blir nog skoj.

Och det verkar ha löst sig med jobb i sommar. Bara ett par detaljer som måste finslipas eftersom jag bor i Tyskland till 28 juni och de ville ha dit mig 25e. Det går nog bra. Posten brukar vara samarbetsvilliga.

Förresten. I vintras/våras var standardsången att skråla till innan varje utgång "Bleeding love" med Leona Lewis. Nu har jag kommit över hennes skiva och jag kan inte sluta lyssna. Jag älskar nästan varenda låt. Åhå.

Jezt habe ich was neues zu erzählen.

Jag somnade. Jag tyckte att jag var värd en timmes sömn. Ute var det grått och i mitt rum var det lite småkallt. Jag kröp ned under täcket och somnade så sött. Men sen började jag komma igång igen. Jag satte igång med lite träning i mitt oh så stora rum (vad kan det vara, 11 kvm kanske. Nåväl. Sen duschade jag mitt snabbaste eftersom jag var hungrig. Satte på mig min sötaste klänning, torkade håret lite och gick ned i det tomma köket för att laga mat. Hade lite ris över från igår och så tog jag mina kyckling/grönsaksbiffar och lite soja på det så blev allt en enda god röra. På sidan hade jag även lite pesto (mer om den senare). När jag står där vid spisen och diggar musiken (jag höjde volymen väsentligt på radion och lyssnade på Vincents - Miss Blue och kände mig lite svensk) så kommer Diane in och säger

Mer än så är det inte. Jag flyr till musiken när allt känns hopplöst. Hög musik som gör mig glad när jag kryssar fram bland turisterna på Maximiliamstrasse. Annars är det rätt dött här i Lindau these days.

Jag loggade in. Men nu sitter jag här och undrar vad jag ska skriva. Jag har varit lite trött de senaste dagarna. Väldigt trött kanske. Men jag har inte sovit, inte sådär som jag brukar. Imorse tänkte jag "åhh gud vad skönt, jag går bara halva dagen i skolan sen får jag springa hem och sova". Men när jag kom hem satt vi i köket och pratade i flera timmar, Lisa, Thea och jag. Sen städade jag (i alla fall lite). Skrev ett brev. Hängde upp tvätten. Och nu är klockan snart 18. Jag vill verkligen gå ut på en promenad i det dåliga vädret (jo men visst, jag måste använda jackan nuförtiden för att inte frysa ihjäl) men jag har ju tvättat alla mina kläder. Jag känner inte för att träna i klänning och strumpbyxor. Helst inte. Jag får se hur jag löser det där.

Igår såg vi i alla fall på film, Schulkino. Sen var det så att Jonathan fyllde år och de andra var på Röstbar så vi gick dit. Alla var ganska kalas när vi kom. Jag drack en Himbeer Daquiri, hallon alltså. Det är så himla gott. Mums. Sen gick jag hem och somnade. Det har verkligen inte hänt något mer spännande. Jag har funderat över varför vi blivit så tråkiga så att vi bara stänger in oss på våra rum och sover tidigt på kvällarna, är det skolan som gör oss trötta? Albert frågade mig i skolan någon dag om jag hade tröttnat på skolan. Nej, jag var bara krasslig och sliten efter München. Skolan är skitkul. I alla fall nu när vi har haft Marlene, det blir lite mer varierat med henne.

Nej. Jag vet inte vad mer jag ska säga. Det är dåligt väder. Allas goda humör har försvunnit i ett bottenlöst hål. Vi hoppas på sol nu så att det här löser sig snabbt. Sen ska jag åka till Stockholm och hälsa på. Sverige liksom. Jag längtar lite. Efter tv:n framförallt. Jag har fått riktiga cravings efter amerikanska tv-serier nu. Och nej, jag kan inte se dem här för de är dubbade på tyska och det låter verkligen så hemskt så att  man vill stänga av efter fem minuter.

Ciao.

Just go on. There are still so many things that I would like to do.

München, såhär var det:

Jag har aldrig svårt att vakna och att vakna pigg när jag vet att jag måste iväg och göra något. Eller när jag vill göra något. Så det var inte alls speciellt jobbigt när klockan ringde vid 6-tiden i fredags, det var bara att gilla läget och hoppa upp ur sängen. På väg till tåget gick jag och Dave dock och beklagade oss över den tidiga timmen och undrade vad tusan alla människor gjorde uppe redan. Jag hamnade med bara fransktalande personer på tåget (nästan alla som var med var i och för sig fransktalande) så jag lyssnade på musik hela vägen och lät dem hållas. Sov, sov, och sov lite till. Framme i München efter tre timmar gick vi till Wombat, vårt hostel. Det låg kanske 100 meter från Hauptbahnhof (centralstationen på svenska). Vi lämnade våra saker och tåg en spårvagn till "Deutsches Museum". Det är världens största teknik- och naturvetenskapsmuseum. Det var så mycket att se. Och vi var så många. Jag tappade bort resten. Eller gå gick jag medvetet åt andra hållet för de ville inte se det jag ville se. Men det var skönt. Jag fick gå i min egna takt, vilket betydde att jag satte igång min jetmotor och skyndade mig igenom museumet. Jag hann se det mesta. Inte ingående men ändå kolla vad som fanns. När det var en halvtimme kvar tills vi skulle åka tog jag mina sista krafter och skulle kolla in gruvan och gruvarbetet. Ner med mig själv i källaren. Två minuter senare "var det allt?". Nej, det var det inte. Det tog mig säkert 20 minuter att gå genom hela gruvan. Det gick uppför och nedför, det var mörka gångar hit och stora ljusa rum dit. Det var mycket folk, det var helt öde. Jag följde skyltarna mot utgången och hittade till slut ut, puh.

Efter museumet delade vi upp oss. Några åkte till Dachau (ett koncentrationsläger), vi andra åkte till Allianz Arena. Stor fotbollsarena som rymmer 69 000 åskådare. Hemma-arena för FC Bayern München och TSV 1860 München. Gilles var helt i extas. Vi andra imponerades av storleken och Fred undrade "får man ta på spelarna också på den guidade turen?". Vi gick alltså en guidad tur. Vi var högst upp (oh höööögt). Vi var i sponsor-loungen. Vi var i omklädningsrummet. Vi var i mixed-zone. Vi satt på läktaren nästan precis bredvid planen (en biljett där under gårdagens sista match för tyska mästare Bayern München hade jag inte tackat nej till). Vi såg det mesta faktiskt. Det var spännande. Vår guide kommenterade gång på gång att när 1860 spelar så byter de ut alla färger och sponsorer och allt, ett väldans jobb. Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till vårt hostel.

Jag hade nya skor (förr i tiden gick sånt bra, nuförtiden får jag skavsår). Mina fötter var mörbultade och på rummet väntade ett till par nya skor så jag gick ned till ett apotek och köpte plåster, både vanliga och Compeed. Alla tjatar jämt om hur bra det är med Compeed. Det är inte min mening efter att ha testat. Tillbaka på vårt rum bytte vi om och sminkade på partyfacet och sen hade vi tid för lite dricka i baren (happy hour, en öl 1 euro). Jag och Diane hittade dock till hängmattorna och alla andra sköna saker som man kunde ligga och sova på så vi vilade lite. Jag lyssnade på min nya musik och var glad. Sen envisades alla med att påstå att jag hade sovit. Okej, jag kanske slumrade till lite. Det gick bra med mina nya skor och en massa plåster. Vi vandra genom staden till Hofbräuhaus där vi åt middag och drack öl. Det är en jättegammal ölstuga. Och ett gammalt bryggeri, men bryggeriet är nuförtiden placerat någon annanstans. Det var en väldigt festlig stämning där. Vi hamnade i ett rum med en massa olika folk. Bland annat asiater och ett gäng unga killar som drack öl efter öl. Servitören pratade dålig tyska men kunde franska och blev helt i extas när han hörde att jag kom från Sverige. Först sa han något på svenska, så jag trodde att han kunde svenska. Sen gick han över till engelska och berättade om hur någon han kände, en släkting eller så, hade bott i Sverige i ett halvår kanske. Jag förstod inte hela grejen, han var inte så bra på att berätta historier. Vi åt mat. bayersk mat, inte det godaste jag har ätit, men det var okej. Så drack vi öl. Sen gick vi en våning upp och tittade in i "festsalen". Där var det proppfullt med folk som skrålade och skålade och på en scen längst in satt fyra män (tror jag) och spelade musik från Bayern. Det såg väldigt roligt ut.

Vi stegade dock över gatan och satte oss på Hard Rock Café. Drack drinkar, vin och öl och skrattade och lyssnade på bra musik. Senare begav vi oss tillbaka till Wombat. Där dracks det lite mer i baren innan vi var några stycken som hoppade in i en taxi och åkte till discofabriken (det hette något med Ostfabrik och det fanns många discon samlade på samma plats, men jag har glömt bort namnet nu). Shptime, Nathan, Dave, Erika, Vanessa och jag dansade sen hela natten. Det spelades bra musik och vi hade så himla skoj. Vid fem-tiden tog vi en taxi tillbaka in mot city. Vi bad chauffören stanna på ett nattöppet Burger King nära centralstationen. Sen gick de flesta hem förutom jag och Shptime. Vi skulle stanna uppe hela natten tyckte vi eftersom vi bara skulle må sämre om vi sov två timmar. Vi satte oss ned och åt och först kom det tre trevliga killar som inte alls trodde att jag kom från Sverige. Den ena hade jobbat i Sverige. Vi satt där och jag försökte prata engelska. Det är skitsvårt vill jag lova. Inte för att jag inte kan prata engelska utan för att alla ord som jag vill säga kommer ut på tyska istället. Ibland kan jag inte ens komma på det svenska ordet. En av dem blev till slut sur för något. Jag har ingen aning om varför men han blev skitarg och otrevliga så hans kompisar tog med honom och så gick det. Då kom en ny kille och slängde sig i soffan i närheten. Han var också jättetrevlig. Vi berättade att vi var i München över helgen bara och att vi egentligen går på en språkskola i Lindau. "Va? Går du på en språkskola? Det tror jag inte på. Du pratar ju helt grym tyska. Okej, man hör att du har en accent men du pratar hur bra som helst". Vi satt och diskuterade livet ett tag. Om att man ska ha roligt tror jag. Sen skulle vi gå hemåt för klockan började bli 6. Vi kom ut och jag trodde att jag visste var jag var och åt vilket håll vi skulle. Shptime sa dock att vi skulle åt andra hållet. Vi frågade en trevlig kvinna som väntade på spårvagnen. Hon pekade åt det hållet som Shptime sagt. Det visade sig att det var det rätta hållet. Senare kom vi till den plats där jag trodde att vi var. Jag skyller på att jag inte hade några glasögon ("Helene, var är dina glasögon egentligen??". Jag lämnade dem hemma, det är roligare att dansa utan dem). Vi kom hem och hämtade lakan i receptionen. Sen fick jag sova i de andras rum för jag ville inte väcka dem i mitt rum. Klockan åtta gick vi upp efter 1 ½ timmes sömn. Jag var nog fortfarande full. Gick hem till mitt rum. De hade lämnat något i dörren under natten så att jag skulle komma in, så snälla dem är. Dock hade det kommit in en full kille som trodde att han bodde där så den hade ändå försvunnit. Åt frukost gjorde vi sen duschade jag och fick en glasbit i foten. Plåstrade om mina ännu mer sargade fötter. Packade väskorna och så var det nya äventyr som väntade.

Jag vet inte om det var alkoholen eller det att jag var trött men huvudet snurrade och kroppen skakade. Äsch, man lever bara en gång. Skitsamma. Jag kunde ju sova senare. Alla utom Diane och Fred (som åkte till ett konstmuseum, Pinakotek) åkte ut till Olympia-parken. Vi åkte upp i tornet. Fort gick det och högt var det. Utsikten var dock inte dålig. Jag såg på utsikten sen satte jag mig på en bänk. Jag hade fått en blåsa på tån och ville inte stå upp mer än nödvändigt eftersom jag var lite sliten. Sen gick vi ut och såg på utsikten utifrån. Det var härligt. Lite frisk luft och så såg man bättre utan glasrutorna. Vi åkte ned igen och började vandra mot BMW-museumet. Alla sprang runt och tyckte att bilarna var jättehäftiga och skitcoola. Det fotades hit och dit. (Några asiatiska turister la sig på golvet och fotade bildäcken med sina superkameror, öhh??). Jag är verkligen inte ett dugg intresserad av bilar, jag tyckte att alla såg likadana ut, vilket dem ju inte gjorde det vet jag också. Jag gick ett varv sen gick jag ut och la mig på gräset med Julianne och Jonathan.

Vi åkte tillbaka till stan och mina fötter strejkade. Först gick vi hela gatan åt ena hållet (det var en sjukt lång gata och det var fullt med folk överallt). Sen gick vi gatan åt andra hållet. Till slut enades vi om att äta på McDonalds. Vi köpte mat och satte oss sedan utanför på en stor blomkruka och åt oss mätta. Sen skulle vi shoppa. Jag och Nathan kom ifrån resten av gruppen när jag stannade och köpte flipflops (så att jag skulle kunna gå idag). Sen ville han köpa cd-skivor och jag ville gå till H&M. Vi bestämde att han skulle komma senare till det första H&M:et. Gud vad många det fanns, nästan fler än i Stockholm. På H&M träffade jag de andra. Fast de hade redan sett allt så jag gick och kollade själv. Plockade på mig lite kläder som jag trodde skulle passa och tänkte att jag kan ju åka till Friedrichshafen om det inte passar. Köpte kläderna och började vandra hemåt mot Wombat. Det tog sin lilla tid eftersom varje steg var ytterst plågsamt. Det var inte bara skavsåren och blåsan som gjorde ont utan fötterna var helt slut efter två dagars konstans vandrande. Jag kom tillbaka och la mig i en soffa i receptionen. Sen droppade resten in och vi hämtade våra väskor och gick mot tåget. På tåget var det bara sova som gällde. Vi satte alla på musik och somnade.

Hemma åt jag lite mat. Sen satt vi i köket ett tag innan jag tänkte att jag kunde lägga mig i en soffa innan tårtkalaset. Sofforna var dock upptagna men jag kom på att vi har ju fler i tv-rummet. Såg någon film med Jennifer Aniston. Men jag såg bara lite för sen var det tårtkalas. Det var nämligen 17 maj igår. Norges nationaldag. Thea hade bakat tårta. Jag somnade i soffan medan de andra pratade. Efter elva skingrades alla. Några gick och la sig, andra gick ut. Jag kom upp till mitt rum, sopade ned sakerna som låg i sängen på golvet och somnade innan jag hade hunnit lägga mig på kudden.

Vaknade imorse vid halv elva. Åt frukost. Sov mer. Åt middag. Jag var hungrig med hade ingen matlust och ingen ketchup så jag fick tvinga i mit maten. Fick en liten tårtbit också som gick ned mycket lättare. Nu har jag skrivit allt det här. Ska nog göra mina läxor och sen sova mer.

Skolan börjar halv nio den här veckan också. Puh. Imorgon har vi även eftermiddagslektion, dock först klockan halv fyra. Oj oj. Jag ska nog förska springa hem fortast av alla på lunchen och tvätta. Idag har tvättmaskinen varit igång hela dagen. Vi har ju bara en numer eftersom den andra är trasig. Det är lite lite på så många personer. Nu har i alla fall italienarna åkt hem. Åhh vad skönt.

München var supertoll. Men slitsamt. Vill nog åka dit igen och se mer av staden. Nu var vi bara ute och såg på annat. Staden är dock jättefin med gamla hus och kyrkor överallt. Det var skönt att komma hem till Lindau dock. MAX var paradiset och min säng alldeles gudomlig.

Torsdag. Klockan är alldeles för mycket. Imorgon måste vi vara vid tågstationen halv åtta för att hinna med tåget till München. Puh. Tur att man kan sova tre timmar på tåget.

Imorse vaknade jag när klockan ringde. Sen snoozade jag jättelänge. Sen drömde jag en bra dröm. Och den skulle precis bli ännu bättre för föreläsningen vi var på, som var superintressant men som jag inte har någon aning om vad den handlade om, skulle precis börja handla om juridik. Jag måste vara lite konstig jag som drömmer om juridikföreläsningar. Nåväl. Helt plötsligt innan föreläsningen drar igång igen efter pausen tänker jag "men har jag inte hört väckarklockan den här morgonen" (det är så lustigt att man kan drömma men ändå vara vaken på något sätt). Jag öppnar ögonen och ser mobilen i sängen. Det betyder att klockan har ringt, för jag har behövt ta upp mobilen från golvet och medan jag snoozar ligger den alltid i sängen. "Åhhh nej, faan". Kollar klockan "8.02, puh, då är jag inte sen än i alla fall. Okej, om åtta minuter måste jag gå hemifrån". Hoppa upp ur sängen, på med kläderna, packa väskan, borsta tänderna, hämta frukt i köket, ut genom dörren. Jag hann. Men det var inte ett trevligt uppvaknande.

I skolan var det slappt. Vi fick göra ett prov hela dagen medan de andra hade vanlig lektion. När vi skulle göra hörförståelsen höll jag på att bli galen dock för alla betedde sig som barn. De hade fått fatt på en boll som de kastade hit och dit i klassrummet och Arturs sudd kastades också och försvann sedan så att han var tvungen att ha sönder inredningen i sin jakt på det. Puh. Till slut var skolan över för idag, för den här veckan.

Gick hem och åt lunch. Pratade en massa med Lisa så jag höll på att bli sen (eller jag var sen) till mitt möte senare. Men när jag kom gåendes mot rondellen så kom Gilles och Nathan gåendes. De hade tänkt hämta mig i MAX. Bra, då kom jag inte försent i alla fall. Sen spelade vi minigolf. Det gick inte så bra för mig. Jag kom sist och blev lite arg på mig själv. Jag säger att det var för att jag inte spelat på så länge... Sen åt vi en glass i solen och pratade skit. Kom hem och var hur trött som helst. Sov en timme eller två. Sen regnade det ute. Men inte så farligt. Jag gick till Lindau Park för att äntligen köpa ett par skor. Kom därifrån med två par. Äntligen lite nya skor. Bra att jag inte har hunnit gå in dem och kommer få skavsår i helgen. Det ska regna också sägs det så jag kanske måste ha med mig ett par riktiga skor på resan.

Imorgon är det München, jättetidigt som sagt var. Jag måste sova på studs. Jag "ska bara" byta musik på iPoden. Okej. Om en kvart måste jag sova. Är jag inte klar då får det va.

Jag kommer tillbaka på lördag. Jepp ja. Först ska jag turista. Och dricka några öl.

Åh vad svårt det var att gå upp imorse. Eftersom vi börjar halv nio nuförtiden (den här och nästa vecka sen får det vara nog!) istället för nio måste jag göra allting en halvtimme tidigare varje morgon. Klockan ringer 7 istället för 7.30. Klockan 7.45 måste jag vara nere i köket och äta frukost istället för 8.15. Klockan 8.10 måste jag gå hemifrån istället för 8.40. Inte så svårt kan tyckas. Men när jag vaknar av klockan och ska försöka tänka på alla dessa tider "hur länge kan jag egentligen ligga kvar. Hur många gånger hinner jag snooza innan jag verkligen måste gå upp?", då blir knas i mitt huvud. Det går inte. Men jag kom upp och satte på mig jeans och en tjockare tröja trots att solen sken ute. Men jag var inte på humör för sommar. Min hals är på krigsstigen och på morgonen känns inte allt helt bra så då vill jag alltid bara sätta på mig mina största, mest bekväma kläder och gömma mig. Kom fram till skolan precis i tid. Kommer in i klassrummet (och nu ska jag säga er att mitt humör vände, det var mungiporna i golvet innan men nu var de uppe i himlen) dör möts jag av min grupp såklart. Sen ser jag hur någon är på väg att ge mig några papper. Hm, ja, just det, mina brev, har han redan rättat dem? Det hade han. Sen kom Gilles "Helene, du är skitduktig ju. Hur gör du egentligen? Du måste hjälpa mig nästa gång". Mina brev var nämligen einfach super. Jag är så nöjd med mig själv. Visserligen var två av dem "lätta", alltså man ska bara skriva av en massa meningar och sätta dem i rätt ordning och på två ställen i brevet formulera sig själv. På dem fick jag 15/15 och 14/15. På det sista brevet, som man ska skriva själv efter olika slags notiser "hotel: 1-4 maj" etc, fick jag 20/25. Woho.

Förmiddagen gick ganska fort tror jag. Vi såg en film om Berlin. Från krigsslutet till murens fall. Nu höll den ju inte på i flera timmar utan snarare en halvtimme. Men det var intressant att se. Helt sjukt hur en man en gång i tiden kunde skapa ett så stort kaos här i världen. Först blev det världskrig och sen allt som kom därefter. Helt sanslöst vilken makt man kan utöva om man bara vill och har förutsättningarna därför (så säger man nog inte på svenska, det är tyska dafür). Skitsamma.

Eftermiddagen var helt okej också. Albert kopierade mina brev och gav dem till resten av gruppen (håhåjaja). Sen gick vi igenom alla läxor och sen gjorde vi en ganska lätt hörövning och skrev ett brev tillsammans och hade en kort dialog. Det gick smärtfritt.

Satte på iPoden, hörlurarna i öronen, hög volym. Ut från skolan. Till hamnen och strandvägen hela vägen hem. Där gick jag med min musik så att jag inte hörde alla andra. Kryssade genom alla turister och kom till slut hem i ett stort lyckorus, helt utan anledning. Sånt är bäst.

Nu ska jag ta något litet att äta sen ska jag gå ut på min långa promenad igen. Jag tog en karta över Nordic Walking i skolan idag. Nu vet jag att den är 8,7 km lång och vart den startar och slutar. Nu är jag beredd. Jag är lite rädd för ängen med kossorna bara. Förresten hade jag tänkt gå till Lindau Park och köpa skor. Men det kan jag göra imorgon. Gilles föreslog att vi skulle spela minigolf imorgon efter skolan eftersom vi slutar tidigt. Vielleicht können wir das machen.

Get ready.

Jag hade tänkt sova och inte skriva något. Sen hamnde jag på aftonbladet.se och gissa vad jag såg där! Henrik Larsson ska spela EM. Det är ju helt otroligt. Det spelar ingen roll om han spelar dåligt, Henke är Henke. Nu blev det ännu mer intressant att försöka ta sig över gränsen till Österreich när EM drar igång.

Imorse var det skola halv nio. Puh. Jobbigt. Jag vaknade inte till liv förrän vid lunch. Det tyckte min lärare var roligt "Helene har en dieselmotor, det tar lite längre tid innan hon startar". Nåväl. Idag har vi lärt oss TEKAMOLO. Det ni! Sen var det eftermiddagsundervisning. DfB. Wieho. Jag älskar de lektionerna. Dels är det intressant. Dels gör vi ofta roliga saker. Dels känns det mer kravlöst, trots att vi måste klara provet, dels så är vi så himla få. Och det är en himla bra stämning i gruppen. Vi skojar med varandra hit och dit och alla vill jobba med mig och vi lär oss mycket och diskuterar intressanta saker. Jag gillar dessa lektioner. Synd att det bara är två eftermiddagar i veckan.

Efter skolan gick jag till MAX (hem alltså) med Artur och Gilles. Härifrån tog vi med oss Thea och Lisa och så gick vi till Lindau Park för att köpa mat till kvällen. Artur skulle göra brasiliansk pizza. Sen kom vi hem och satte igång. Jag vet inte hur brasiliansk pizzan blev. Vi hade ägg och ärtor på den dock. Hur som helst blev det väldigt gott. Artur diskade, jag torkade disken och de andra gick till skolan för bio. Inte Lisa i och för sig, hon hjälpte också till lite. Sen satte vi oss och gjorde alla tusen läxor till DfB. Albert sa bara "nu är jag tillbaka" när alla frågade sig om vi verkligen skulle göra ALLA de där läxorna. Nåväl. Jag gav upp till slut. Lisa gav upp sina läxor. Sen satt vi och pratade om livet och så kom alla andra så vi pratade lite mer om livet och nu ska jag sova.

Jag har haft ont i halsen idag. Jag hoppas inte att det betyder något dåligt. Jag ser inte bra heller. Jag är nog för trött.

Nu blev jag tokig för nu försvann allt när jag skulle spara det. Okej, here we go again.

Jag hittade en skola jag vill gå på. Den ligger i Tyskland. Jag tror att jag kanske måste vara så pass bra på tyska att jag kan klara TestDaf eller liknande för att få gå där dock. Och så måste man anmäla sig innan februari så det är ju lite sent. Kanske nästa gång. Jag gjorde förresen ett test på Goetheinstitutets sida och det kom fram till att jag bör vara i en B2-grupp, och det är precis vad jag är det. Det är intressant att Alex är helt säker på att jag kommer klara DfB.
Jag tog i alla fall min cykel sen och trampade iväg bort mot Lindauhof tror jag att det heter. Men jag är inte säker. Det var en fin park hur som helst och det fanns ett strandbad, men det kostar ju pengar. Jag la mig på en bänk vid vattnet och hade det bra. Tyskland, Österrike och Schweiz kunde jag skåda från min plats. Läste en bok, lyssnade på musik. Allt var bra. Sen tog jag mig hemåt. Först förbi stan för att hämta pengar. Sen kom jag hem ungefär 16.20. Gick upp till Diane för att se om vi skulle gå och spela minigolf. Hon var inte där så jag satte mig här. Sen vid 17.20 gick jag ned för att stilla min hunger. Då hittar jag en lapp till mig på bordet innanför dörren, hur kunde jag ha missat den innan? De hade gått till minigolfen 16.15. Alltså bara fem minuter innan jag kom tillbaka. Hade jag bara sett lappen hade jag ju hunnit ikapp dem. Attans också. Jag som ville spela minigolf. Men nu fick jag spara pengar i alla fall och det kommer ju fler chanser att ha kul i solen.

Nu ska jag vara duktig och skriva mina Wortschatz-listor. Jag antar att jag kommer att tröttna väldigt snart. Kanske ska jag skriva dem på datorn. Då blir det lite struktur och så kan jag skriva dem på riktigt sen. Humdidum. Jag måste dock ändå förflytta datorn dit ned för annars kommer jag inte få något gjort.

Folk har pratat lite tyst om hur saker och ting ibland försvinner från folks lådor nere i köket. Igår upptäckte jag att mina zip-påsar är borta. Nu var dem ganska värdelösa för att dem var så stora, men ändå, lägg av! Vår sax har varit borta i flera veckor också. Vem snor en sax? Och varför?

Igår åkte James hem. Jag tror att det blir lite lugnare här i huset nu. Fast han kommer tillbaka om tre veckor säger han. Då bor han nog inte här dock..

Vi spelade monopol igår. Det gick skitbra för mig. Jag hamnade först på den näst bästa gatan och slaget efter på den bästa. Sen byggde jag ett stort imperium. Men ingen hamnade på mina gator och Alex spelade ut en efter en. Till slut var det en bitter kamp om vem som skulle vinna. Jag förlorade. Jävla skit. Vi satt uppe till klockan tre och spelade. Det tyckte Thea var sådär roligt eftersom vi satt i hennes rum och hon inte kunde sova när hon hade åkt ut. Sen somnade jag vid halv fyra och så sov jag till halv elva idag. Jag var tvungen att sätta klockan för ikväll måste jag lägga mig tidigt eftersom skolan börjar redan halv nio imorgon.

Nu har jag börjat min dag med en bra frukost och sen lite tv-tittande. Jag har sett på hur Magnus Uggla Feng Shuiar sitt hotellrum. Det är lika roligt varje gång det där programmet. Även om det mesta säkert är inspelat efter manus.

Ska ta min cykel och bege mig ut på ett litet äventyr nu tänkte jag. Se vart jag hamnar någonstans. Sen ville Diane spela minigolf och äta glass. Det ska vi väl kunna ordna. Skit också, nu glömde jag ju att ladda batterierna till kameran.. Hoppas att de räcker ett tag i alla fall.

Miho och jag såg förresten på CL-finalen igår mellan Kiel och Ciudad Real. Källman var inte att leka med. Dessvärre hejade vi ju på Kiel och dem förlorade. Rackarns. Och vilket slagsmål det blev på slutet. Haha. Det var helt underbart. Alla slogs, till och med publiken. Och två spanska spelare fick rött kort. Fast det var ju tyskarna som startade bråket egentligen. Inte så kul att vinna på bortaplan dock. Hela publiken skrålade THW medan spanjorerna fick sina medaljer. Jag tror till och med att det buades lite. Det tycker jag kanske inte om. Man får lägga sina känslor lite åt sidan och i alla fall applådera tycker jag när vinnarna får ta emot sitt pris. Annars känns det så elakt. Spanjorerna kunde ju inte mäta sig med de 11 000 Kiel-fans som befann sig i hallen.

Nu ska jag ut i solen!!

Jag har verkligen svårt för det här med nominativ, ackusativ och dativ har jag insett. Marlene sa det förra veckan när hon hade rättat något jag hade skrivit att jag hela tiden missade att det skulle stå i ackusativ. Jag kommer inte ihåg alla de där reglerna. Subjekt, predikat, AO, DO. Jag vet inte när jag ska använda vad känner jag.

Igår blev det inget party. Diane kunde knappt röra sig och alla andra kom hit så sent och jag kände inte för att slå på partyhumöret då. Jag följde istället med Alex, James, Dave, Artur och Thea till skolan där vi såg på film. Alpha Dog. Eftersom Artur var med såg vi den på tyska. Annars hade vi sett den på engelska med tysk text. Skitsamma. Jag somnade halvvägs in i filmen och när jag vaknade visste jag liksom inte vad den gick ut på. Filmen var slut klockan ett. Dave sov i en soffa och alla andra satt och pratade om hur man dödar djur (Artur hade tydligen varit med när de dödade djur i ett Metzgerei där han jobbat) och varför man ska eller inte ska använda sig av Sie-formen i tyska. Jag satt mest och önskade att jag låg hemma i min säng. Klockan tre gick vi hemåt. Sen somnade jag vid fyra. Utmattad. Klockan halv tio imorse vaknade jag och då satte min italiensktalande granne igång att skrika i sin telefon igen. Vem pratar hon med hela tiden? Eftersom hennes pojkvän faktiskt är här och hälsar på och var i samma rum kan det ju inte vara med honom hon pratar hela tiden. Jag låg och kokade av ilska ett tag sen somnade jag om när de gick och åt frukost eller något och så sov jag till tjugo i två. Det var verkligen inte meningen, det bara hände. Men åh så skönt det var.

I köket mötte jag Lisa som inte hade åkt än. Sen stod Elly och en till och bakade. Jag åt lite mat och sen fick jag smaka en korensk kaka. Som en amerikansk pannkaka fast med smält socker och nötter inuti. Väldigt mumsigt. Jag förstår mig inte på dem där små, om än lite äldre, asiaterna. De gör hela tiden saker men sen bjuder de bort allt innan de själva hunnit smaka. Oftast blir det inte något över. De bara står där och lagar eller bakar något för skojs skull eller något. Väldigt sött.

Kl 18 är det handboll. Miho påminde mig igår. Den ska jag se. Det är Kiel mot något spanskt lag. Någon slags final. Jag missade matchen förra veckan men nu ska det bli spännande. Till dess ska jag nog inte göra ett jota =)

No matter what I do. You drive me crazy half the time. What I feel is true. I'm only me when I'm with you. Alltså ibland tror jag att världen försöker driva mig till vansinne med alla dessa tillfälligheter och konstiga samband. Men så är det nog inte. Det är nog bara jag som är lite knäpp =)

Förresten. Jag pratade lite med Patrick idag när vi låg där på stranden. Han undrade varifrån i Sverige jag kom och sådär. Sen sa han:

- Du pratar väldigt bra tyska.
- Tycker du?
- Nej, jag tycker inte, det är så.

Åh.

- Varför pratar du så bra tyska?
- Jag kommer från tyska Schweiz.
- Aha, det hörs inte.
- Nej, jag måste prata på bra tyska med Jonathan.
- Ja, just det. Såklart.

Så alltså. En riktig tysktalande person (om än schweizare, dock pratar han väldigt bra riktig tyska) tyckte att jag pratar bra tyska. Det måste ju faktiskt betyda något. Små saker kan göra en glad ibland.

Oj oj oj. Nu ska ni få höra (läsa).

Igår åt vi pizza som Federica och Celine gjorde. Sen bjöd Elli på glass och Maki på små söta chokladpraliner. Efter det gick vi till Röstbars uteservering och drack ett glas var. Diane och jag vandrade hemåt så att vi var hemma vid 23 ungefär. Fem minuter senare kom Dave inragglandes i köket, full som ett ägg. Vi satt där och skrattade åt honom hur länge som helst. "Är klockan verkligen bara elva på riktigt?". Ja. Han hade ingen aning om vad han hade gjort under kvällen eller hur han hade kommit hem. Vi träffade dock Alex tidigare under kvällen som sa att Dave låg och sov på stranden. Sen hittade han ljuset till sin cykel i fickan och då kom han på att James visst hade lånat cykeln och flugit från en mur med den och haft sönder lyset. Skitkul var det i alla fall alltihopa, oj vad vi skrattade. Sen kom Shptime, Julie, Vanessa, Nathan och Erika ned och skrattade de också, dem hade sett på film allihopa.

Imorse var det Treffpunkt kl 11. Jag, Diane, Jonathan och hans Patrick, som är här och hälsar på, cyklade först iväg till Lindau Park för att handla något att äta. Sen cyklade vi riktning Bregenz till en strand där vi låg hela dagen. När det blivit för varmt och Diane hade bränt sig sönder och samman bestämde vi oss för att cykla till Bregenz och hyra en trampbåt så det gjorde vi. Vi trampade iväg ut på sjön och hade det bra i solen. Jag satt med mina ben i vattnet hela vägen och till slut tänkte jag att "vad tusan alla andra här omkring badar ju, det kan ju inte vara dödskallt". Så jag hoppade i. I början var det lite kallt, lite svårt att andas. Men sen var det skönt faktiskt. På väg hem trampade vi tjejer och de andra fick vila sig lite. Efter trampbåtsturen gick vi till ett café och åt glass. Mycket glass, mycket grädde, mycket sött. Det var egentligen inte så gott efter ett tag. Killarna cyklade hem efter detta medan vi letade reda på ett öppet apotek så att Diane kunde få lite salva till sin rödbrända kropp. Så skulle vi sakta men säkert ta oss hem. Det gick sisådär. Diane hade ont och jag fastnade med min kjol i bromsarna på cykeln. Nu är den alldeles oljig. Vad hjälper mot oljfläckar? Ingenting eller? :( Vi kom i alla fall hem till slut.

Det här med att cykla förresten. Det är inte riktigt min grej. Jag älskar att cykla men jag gör det inte så ofta eftersom jag inte har någo cykel. Alla andra däremot verkar leva på sina cyklar (Fanny sa det i veckan när hon knuffade omkull James när det var Fahrradkrieg på gång "Jag är från Holland, vi lever på våra cyklar"). Alla andra cyklar hur som helst runt i rondeller som om de hade lärt sig det på dagis. Helt orädda ger de sig ut i trafiken. Jag har nog lite att ta igen känner jag.

Hemma träffade vi Lisa. Hon hade haft det bra på sin överlevnadsresa och hon hade överlevt, det var väl tur det.

Ikväll ska vi till Dome, det är 70/80-tals disco där ikväll har skolan skrivit på vår aktivitetsplan. Så vi tänkte testa. Kanske. Om Diane överlever sina brända ben. Oj oj. Klockan är redan åtta, jag måste nog duscha nu och sen äta lite. Skulle behöva hämta pengar också i stan. För jag vet inte om det finns någon bankomat i den andra riktningen.

Bis später.

Jag vaknade imorse av ett himla oväsen i mitt rum. Först undrade jag varför datorn började spela musik helt plöstligt. Sen undrade jag varför det pratades en massa holländska i mitt rum. Till slut lokaliserade jag oväsendet till mobilen. "Ah, det är ju bara fredag, jag ska ju till skolan". Jag hade visst glömt bort det. Jag kunde dock ligga kvar ända till kl 8 och ha det bra. Sen var det bara att gå till skolan med glad musik i öronen. Solen var varm redan på morgonen. Härligt. Skola sen. Tiden gick verkligen långsamt. Vi fick sluta tidigare för de skulle inviga skolans nya Hörinsel. Det gick ut på att man kan lyssna på hörböcker, talböcker heter det kanske på svenska. Ja, i skolan får man sitta och så finns det massa böcker på mp3-spelare. Vi fick sekt och salta pinnar, det var väldigt högtidligt. Dimash ville även fira någon slags vinst också. Jag vet inte om det var Kazakztan som hade vunnit något, det låter ju konstigt. Jag tror att han menade Sovjetunionen. Det var i alla fall stort och viktigt för honom och den ryska tjejen. Sen hyrde jag en cykel. Funderade på att hyra en hel månad men jag börjar med helgen så får vi se sen. Jag tror nog inte att jag cyklar så mycket även om jag har en cykel. Det räcker med en lite då och då. I helgen tänkte jag ge mig ut i Lindaus omgivningar och titta. Ja. Vi ska ligga i solen också och kanske gå förbi utomhusbadet.

Nu, snart, ska det bli middag. Bra det för jag är hungrig. Pizza ska vi äta. Jag vet inte vem som tillagar den men någon gör det för Diane kom förbi och sa att vi äter kl 19. Jag somnade när jag kom hem från skolan idag. Jag skulle bara värma mig lite i sängen för de varma vindarna hittade inte in genom mitt fönster. Jag vaknade två timmar senare, efter fyra och då var det ingen idé att laga lunch längre.

Jag tror, jag tror på friheten jag lever i.
Är det inte verklighet så drömmer jag.

Haha. Idag gjorde vi ett test i skolan. Jag hade nog mina tankar på andra håll för jag svarade fel på frågan var går inte att bränna: ett finger, mat, något annat brännbart och vatten. PUCKO!

Det blev inte någon Schulsport för jag glömde bort tiden och kom inte hemifrån förrän den var tio över fem och jag hatar att komma försent så jag struntade i det och gick en promenad i solen istället. Jag gick och gick. Till slut hittade jag skyltar som det stod "nordic walking" på. Det är alltså leder man kan gå, stavgång är det väl meningen att man ska gå men det behöver man ju inte göra. Helt plötsligt pekade skyltarna ut bland en massa hagar. Där fanns en smal stig som man gick mellan två hagar med kossor. Sen gick man ut på landet. Allt var såklart ofattbart vackert. Helt plötsligt såg jag en skylt som det stod "till målet 7,5 km" på. "Men, det stod det ju för jättelängesedan också" tänkte jag i några sekunder medan jag hade överläggningar med mig själv där jag löste diverse ekvationer och kom fram till att jag var tillbaka på samma ställe, man gick liksom bara runt alla vinodlingar och hagar. Trevlig runda i alla fall.

När jag närmade mig Lindau Park började jag fundera på hur lång tid det egentligen tar att gå 1000 steg. Om man nu är ute och går. Enligt min uträkning (jag räknade varje steg upp till 1000) så tar det mig ungefär 10 minuter. Jag hade ingen klocka så det är svårt att säga men jag gissar på det. På en timme hinner jag alltså gå ungefär 6000 steg. Tänk vad många steg det blir om man går en promenad på en timme varje dag. På en vecka blir det 42000 steg, extra! Jo, promenader är nya träningstrenden har jag förstått. Och även väldigt sunt på alla sätt och vis. Jag går väldigt mycket här redan men efter den här uträkingen vill jag gå ännu mer. Man går väl omkring 10 000 steg om dagen. Det är väl genomsnittet. I alla fall vad man minst borde göra. Om man då går ut en timme eller bara en halvtimme så har man "tjänat in" en himla massa extrasteg. Alltså. Genom att äta som innan, förutom godiset och kakorna och den där ölen som slinker ned, och gå en promenad varje dag kan man alltså få energiintaget till att bli mindre än energiförbrukningen och det är ju givet att det leder till minskad vikt.

Alles klar?

Lisa skrev förresten helt hyseriskt till mig på msn när jag hade ätit middag. Hon har eldat upp min rosa mixer. Jävla Lisa. Min älskade rosa mixer. Nej, inget problem såklart. Hon handlade snabbt och drog ur kontakten och allt gick bra med alla, förutom med mixern. Den ligger nu med allt annat skräp i Lisas sophus. Nåväl. Det var väl tur att inte hela huset började brinna eller att Lisa började brinna. Saker går att ersätta. Jag lärde mig det idag på tyska men jag har glömt bort det igen. Schade.

Nåväl. Vi gick en tur till Marmorsaal. Jag drack varm choklad. Förutom att hon glömde bort min beställning så jag fick säga åt henne. Sen fick jag betala 3 euro för en liten varm choklad. Note to self: drick något annat nästa gång. Och jag som gillade Marmorsaal innan.

Nu sova. Nästa vecka är vi lediga på måndag (pfingst, haha det heter ju pingst på svenska, det glömde jag bort). Vi börjar halv nio varje dag också, puh, och slutar en kvart senare. På fredag morgon halv åtta åker vi till München, woah. Sen är vi lediga igen fredagen efter så det blir en till långhelg. Ganska skönt ändå. Jag behöver sova ikapp den här helgen.

Oj. Nu har jag endel att ta igen känner jag. Väldigt mycket sömn bland annat. Puh. Det har varit ett par roliga och trevliga men långa dagar.

Jag skrev två brev på kanske 35 minuter sist. Jag var så jävla effektiv. Jag har inte lämnat in dem än dock. Alex är ledig nästa vecka men då kommer Albert tillbaka så jag tänkte att jag lämnar dem till honom istället. Hur som haver skulle jag gå och handla sen. Tog med mig Lisa. Hon var inte svårflirtad "ja, jag behöver ju fullkornsmakaroner, jag kan springa senare..". Vi gick till favoritaffären Lidl. Där köpte jag bland annat detta:



Knäckebröd som heter "Mjölk". Snälla, rara Wasa vad ska detta föreställa? Och vad ska alla tyskar tro när de går runt och äter på bröd som heter mjölk och sen åker vilse och hamnar i Sverige och måste dricka mjölk? De kommer ju bli alldeles förvirrade. Nåväl. Jag tror att vi inte gjorde så mycket mer sen. Jag erinrar mig att jag åt mat. Erinrar, det borde man använda oftare det ordet.

Igår var det upp tidigt som gällde. Iväg till skolan. Sen var det förmiddagslektion. Och så var det lunch. Då gick jag med Gilles och Jonathan och åt kebab. Sen satte jag mig och skrev ett till brev i ett tomt klassrum. Då kom lärar-Alex förbi och så undrade han hur det gick för mig med DfB och jag sa att det går bra då sa han "jag fårstör överhuvudtaget inte varför du som läser juridik ska skriva det provet". Warum nicht svarade jag och han sa "åh ett sånt typiskt svenskt svar". Jag undrar fortfarande vad han menade, är det inte bra för mig eller? Eftermiddagslektion. Dimash, Artur, Gilles, Nathan och jag. Håhåjaja. Det blir lite Kindergarten till och från. Och hela tiden "weei, jag får jobba med Helene". Jag vet inte varför de blir så glada. De tycker i alla fall alltid att jag ska skriva allt och tänka allt. Men jag brukar låta dem andra tänka och så skriver jag allt. Skitsamma.

Efter lektionen var det dags för en cykelutflykt. Till en Biergarten stod det på papperet. Vi fick låna cyklar från skolan och så cyklade vi iväg mot vårt mål. Det var så oerhört vackert där vi cyklade. Som i en saga. Det går inte att förstå att folk bor sådär. Wow. Vi kom fram till målet som inte var en Biergarten utan något slags ställe där man får dricka deras egna viner. Det var gott faktiskt. Vi satt där och hade det trevligt tillsammans ett tag. Åt lite osttallrikar och röktskinkatallrikar och blandade tallrikar. Innan vi skulle gå kom det en man och spelade trumpet. Det var ju roligt. Sen började några utanför spela dragspel och gitarr. De hade nog druckit lite i mesta laget.

Vi cyklade hemåt. Det var Fahrradkrieg som gällde hela vägen så det var bara att hålla sig undan. Efter ett tag tog James en annan väg dock så då var allt lugnt igen. Vi kom fram och alla gick iväg. Jag hade ingenstans att ta vägen, det var ju onödigt att åka hem för att komma tillbaka sen igen så jag följde med James och Dave till McDonalds och intog lite flytande föda. Sen cyklade vi längs vattnet och slog oss ned vi vattenkanen och gjorde en brasa. Vi fick dock vänta på alla andra ett bra tag för vi hade ingenting att tända den med. Sen satt vi där vid vår brasa vid vattnet och livet var så omkomplicerat som det kan vara ibland. Efter ett tag skulle många dra sig hemåt så jag följde med.

Dock så var Jonathan, Diane och Gilles en aning runda under fötterna efter att ha sörplat tequila hela kvällen så det blev en fruktansvärt rolig resa hemåt. Vi hamnade till slut på en bar där vi satt och pratade om livet. Sen tog vi oss hemåt. Hemma i MAX hittade vi James. Och vi hittade en soffa utanför Daves dörr. Allt var helt hysteriskt. Jag gick upp till min säng och somnade efter en stund.

Vaknade imorse och stank rök. Puh. Hoppa in i duschen, skynda skynda, äta frukost... men vänta, jag har ju en cykel idag. Jag behövde ju inte skynda mig. Jag var ändå klar i tid. Hoppade upp på cykeln och åkte utanför muren till skolan. Kom fram innan den började, wow. Förmiddagen var seg och ganska långtråkig. Gilles och Jonathan kom med fötterna släpandes efter sig efter ett tag och såg inte helt krya ut. På lunchen åt vi kebab igen. Vi satte oss i solen på Marktplatz och hade det bra. Göra läxan lite fort i skolan och sen lektion. DfB. Då är vi bara fem stycken. Väldigt skönt. Alla lärde sig att Zettel heter papperslapp på svenska. Det tyckte dem var roligt. Och när jag tänker efter, det ser ganska roligt ut. Bara en massa p:n.

Nu ska jag snart bege mig iväg på Schulsport. Jag har ont i huvudet men jag måste ju ta mig dit någon gång. Right? En snabb powernap och sen sova. Nej, sen sporta menade jag ju.

Okej. Ciao.

På Gotland, tänkte jag, men jag menade i Luleå. I Luleå var kosten inte så varierad. Eller så var den det, men jag kunde alltid äta köttfärs om det var så att jag inte kom på något annat. Sen jag kom hit har jag dock bara ätit kyckling (ja och så tonfisk och lax och lite skinka kanske). Men inget kött. Eller nötkött. Jag kan inte ens minnas att jag har ätit det på någon restaurang. Nu börjar jag bli rädd för min hälsa. Man måste ju äta varierat. Mest är jag nog sugen på lite köttfärssås eller en köttbit. Igår köpte jag förresten en färdig Spagetthi Bolognese bara för att jag så gärna ville äta köttfärssås. Det hade ingenting med något att göra. Det var bara en insikt.

Imorse var livet så lätt. Jag vaknade pigg två minuter innan klockan ringde. Sen låg jag kvar lagom länge innan jag tog upp datorn från golvet och satte på Vakna!  på the voice. Härligt. Sen blev jag lite sen kanske men kom i tid till skolan såklart. I skolan gick vi igenom verb med prepositioner. Det är veckans grej det. Vi pratade om språk också, det är veckans tema. Sen gick vi hem. Jag köpte med mig något slags mat på väg hem. Som typ en pannbiff i en brödbit med sallad och ketchup och senap, det var faktiskt gott (och så var det nog till och med nötkött nu när jag ändå tjatade om det).

Sen bestämde vi oss för att gå ut i solen. Lisa och jag. Jag satte på mig somrigare kläder och så trippade vi iväg. La oss på en gräsmatta vid vattnet och hade det bra. Det var väldigt varmt dock. Oj oj. Så gick vi förbli Plus på väg hem. Jag köpte en smoothie och en banan och förstod inte alls vad kvinnan i kassan menade med att det kostade 82 cent eller vad det nu kostade. Allt blev en enda röra. Allt för att jag trodde att det skulle kosta mer. Haha.

Hemma igen åt jag upp min banan och till det några jordgubbar. Jag ska dricka min smoothie snart och sluta göra sådana här dumma grejer och sätta igågn med skrivandet istället. Om 50 minuter ska jag gå en promenad och sen ska jag handla. Hur mycket hinner jag skriva till dess? I alla fall det lätta brevet och lite på ett svårt kanske.. Vi får väl se. Om jag ens hinner börja.

Det gick inte att laga mat. Det var hela havet stormar nere i köket. Åh, jag tycker inte om att det har flyttat in så många nya. De är alldeles för många och de kommer tillsammans och för ett jävla liv utan att ens hälsa på oss andra och de är bara rent igenom otrevliga. Än så länge i alla fall.

Jag satte mig och såg på tv. Gud vad skönt att bara sitta och se på meningslös tv och bläddra mellan kanalerna. Och jösses, kanaler finns det här vill jag lova. Jag kom upp i över 130 innan jag gav upp. Dock är många likadana bara att de heter "kanal 1 bayern" och sen "kanal 1 någon annan del" och så vidare. Haha, bra att jag bara kan Bayern av alla ställen här i Tyskland. Jag bläddrade i alla fall förbi "Livet enligt Rosa". Fast dubbat på tyska såklart. Haha, det var skoj. Sen såg jag på Vem vill bli miljonär. De har ett helt annat system här. För det första kan man ju vinna en miljon euro som är lite mer än en miljon kronor. Sen får man välja om man vill ha två säkerhetsnivåer eller en extra livlina. Den extra livlinan går ut på att alla i publiken som tror sig vara säkra på svaret på frågan får ställa sig upp, sedan får den tävlande välja ut en av alla som får svara och är det rätt svar sen så får den i publiken 500 euro. Ganska snällt. Nåväl. Det var kul. Programledaren var rolig också. Inte som han den där Rickard Sjöberg.

Till slut skulle jag laga mat. Men jag var inte så hungrig och klockan var så mycket. Jag gjorde något som heter Potatissnack ungefär och som är typ som varma koppen fast med potatismos. Det låter ju inte så gott men det är ganska mumsigt att mumsa på. Till den en morot, jag har en morotsperiod nu. Och så te. För jag frös så in i norden och huvudet värker totalt. Därför skriver jag inga förbaskade brev ikväll heller, jag måste sova.

Men i alla fall. Ibland kan man ju råka göra något lite pinsamt eller bara konstigt och så tittar man sig omkring för att se till så att ingen såg det. Jag stod och väntade på att vattnet skulle börja koka i vattenkokaren. Jag halvlutade mig lite mot ett kylskåp och sen helt plötsligt så ramlar jag till lite. Sådär som man kan göra ibland. James sitter och berättar något roligt längre bort i köket så jag tror att det är därför Dave sitter och ler så mystiskt där borta. Tills han säger "Du ramlade nästan där va, Helene?". Hahaha, ja det gjorde jag. Jag är lite trött.

Förresten så skrattar, eller fnittrar, James precis såsom ekonomi-Per, Lisa. Det var helt hysteriskt. Jag stod bara och skrattade åt honom. Han trodde nog dock att hela smörhistorien var rolig. För de fortsatte att prata om den nu ikväll.

Men gud vad mycket det blev nu. Jag ska göra morgondagens läxa och sen ska jag sova. Förresten fick vi en massa nya i vår grupp idag. Eller nygamla, Shpetime och Julie kom över till oss, precis som Thea och sen en ny Julie också. Nu är vi totalt 12 stycken. Det är faktiskt lite mer än bra. Lisa ville också byta men då sa Alex att vi redan var för många. Ja, för många. Det fungerar inte. Eller?

Det spelas så många bra låtar på radion i köket hela tiden. Men jag vet ju inte vad det är för något. Det stör mig otroligt mycket.

Vi åkte till Bregenz. Jag fick skoskav redan innan vi hunnit fram till skolan. Nåväl. Väl framme gick vi runt lite och tittade. Hur mysigt som helst. En lite annan känsla än här i Lindau. Lite större, mer bilar, lite mordernare. Trevlig stad hur som helst. Och det är ju inte helt fel med bergen som ligger bakom. Åhå. Vi hittade även inspelningsplatsen av Bond-filmen. Vid den stora utomhusscenen de har där eller vad det är. Väldigt hög säkerhet runt det där projektet. Vi såg aldrig mr Bond eller något annat. Vi såg bara en massa statister som kom finklädda som bara den så någon slags scen ska de spela in där ikväll. På casinot tror jag nästan. Vi tog båten tillbaka sen och vandrade hemåt i sakta mak. Härlig dag. Även om jag känner mig lite fattigare nu. Wegen skoskav och dålig ekonomi och lathet gick jag aldrig och handlade heller. Imorgon har jag därför inte helt mycket att äta till frukost. Men det löser sig. Jag måste laga middag nu. Jag bara hoppas att italienarna som kom igår och som uppenbarligen inte ens går på skolan utan gör någon slags praktik här inte har ockuperat hela köket. Dem är så himla konstiga. Tre tjejer och en kille. Killen är ganska trevlig, han försöker i alla fall. Tjejerna vet jag inte ens om de kan ett ord tyska, dem har inte sagt något alls förutom på italienska sen de kom. De bara står där och tuggar på sina tuggummin med sina stora solglasögon. Nu minsann nu har de hittat till korriodoren här utanför. Jag lärde mig det ordet idag, "hall, korriodor" det heter der Flur. Det är bra att jag tittar i ordboken också och inte kan hitta ordet, trots att jag sett det där tidigare idag. Efter väldigt mycket eftertanke och efter att ha läst ordet "flickvän" inser jag dock att jag tittar i den svenska delen.

Men till det allra viktigaste och roligaste. Jag fick precis ett sms från Lisa. Det stod att Theresa har fått en liten Lukas. Weei. Grattis! Och hoppas nu att Lisa kryar på sig så att hon kan träffa dem och fota den lilla så jag får se. Åh vad roligt. Det känns fortfarande som igår som hon berättade att hon skulle få en liten bebis. Och vi som hela tiden har gissat på en Junior.

Jag hoppas Lisa om du läser det här att du snart mår bättre också. För din egen skull. Det är ju inte roligt att ligga hemma och må dåligt och äta glass hela dagarna. Du måste ju ut och dricka öl också. Jag hoppas att du snart orkar det så att du får vara lite glad. I ditt rätta element.

Wei. Nu blir det lite roligare att sätta sig och skriva brev senare. Först ska jag dock sätta på mig ett par mjukisbyxor och äta lite mat.

Jag har gjort mitt referat nu. Det gick väldigt bra. Skoldagen gick väldigt snabbt också.

Igår kunde jag inte sova. Jag mådde illa. Och när man mår illa och tänker på att man kanske måste bli kompis med toalettgolvet då mår man ännu mer illa. Det var en ond cirkel som till slut måste ha fått ett slut för jag somnade. Sen vaknade jag och solen sken, då blir man väl ändå lite gladare? Jaaa. Såklart.

Nu har Diane övertalat mig att åka med till Bregenz. Först skulle de cykla, det hade jag ingen lust med (fast jag skrev upp mig på en cykelutflykt på onsdag..). Vi ska i alla fall ta båten. Den är inte helt gratis men någon gång måste jag ju se Bregenz också så varför inte idag när solen skiner? Inspelningen av nya Bond-filmen pågår därborta också. Och det ryktas att Daniel Craig (Bond himself) bor på hotell här i Lindau borta vid hamnen. Så kan det gå när man hamnar i sådana här wunderbara små tyska städer.

Österrike alltså. Måste jag ha mitt pass med mig då? Hur fungerar det egentligen med den där Schengen-grejen, jag har aldrig fattat det. Vad jag däremot har fattat är att man får ta med sig mycket alkohol hem till Sverige. Hur mycket man vill rättare sagt. Och jag har även fattat att alkohol här är billigt. Och att en flaska Absolut (svensk) vodka kostar 12 euro. Det har jag fattat. Så det så.

Jag har även fattat att jag måste skynda mig nu. Diane skulle komma förbi när hon är klar. Vi ska vara i skolan om 25 minuter så det är nog snart. Först måste jag byta om till lite mer solvänliga kläder.

Jag köpte jordgubbar idag också. Mums. Och Miho är borta. Det är lite läskigt. Ingen har sett eller hört något från henne sen igårkväll.. Vi jobbar på att hitta henne.

Haha jag pratade precis med en av koreanerna. Jag tror i och för sig att det bara finns en kvar, resten är nog japaner. Hur som helst. Elli tror jag att det var. Hon är jättetrevlig. Jag frågade hur länge hon skulle stanna i nästa stad för hon ska åka till en annan stad och lära sig mer tyska. Sex-sju.... månader trodde jag. Nej, nej, år menade hon. Hon vill nämligen först klara C1 provet och sen vill hon plugga till läkare, i Tyskland. Hon är helt galen. 27 år också, hon ser ut att vara typ 18. Trevlig hur som helst. Hon berättade även att killarna visst inte bara hade släpat upp gatubelysningen hit. Nej, de hade haft smörkrig i köket också. Det var tydligen smör överallt. Och Maki och de andra duktiga japanerna hade fått tvätta allt. Det var inte så roligt. Nu förstår jag varför alla är så arga.

- Vi har inte så mycket läxor men vi måste skriva många brev till DFB.
- Jag har också skrivit många brev.

Ja, James har skrivit många brev den här helgen. Rätt åt honom. De kom nyss med ett brev och en ursäkt till Fred också. Det såg ut som om de förstod vad de har ställt till med.

Poliserna som vi mötte i fredags hade förresten bara skrattat åt dem. Haha.

Nu måste jag skriva brev. Diane är inte tillbaka. Klockan är snart nio. Det verkar inte bli något Marmorsaal ikväll :(

Det har kommit nya också. Fast de förstod ingenting. Vi undrade om dem behövde hjälp. De bara babblade om en massa annat och skrattade och sen sa de "ciao" och så gick dem. Nåväl.

Nu har vi varit och sett på slottet Neuschwanstein.

Vi gick upp jättetidigt imorse. Sen gick vi till skolan. Köpte med oss lite mackor från Hamma. Åkte med en minibuss och en galen chaufför. Kom fram. Wow. Det var långt att gå, uppför. Men vi kom fram. Och vilken utsikt sen. Den var helt magnifik. Sjöar och alptoppar och skogar. Åhå. Vi fortsatte uppåt tills vi kom till en bro... Under bron fanns ett vattenfall och från bron kunde man se hela slottet. Ganska fint kan jag säga att det var, utan att överdriva. Vi vandrade nedåt igen och gick en guidad tur i slottet. Det var inte helt fult inuti heller. Vilka rum. Oj oj. Man fick inte ta kort inne i slottet, men man fick foto genom fönstrena. Jag klandrar inte den där Ludwig II. König von Bayern för att han byggde sitt slott där uppe i bergen. Jösses vilken utsikt. Kunde man sitta där varje kväll och se ut över världen där nere, då hade inte mycket fattats här i livet. Vad jag förstod så dog han 6 veckor efter att slottet var färdigt dock. Inte alltför kul för honom. Speciellt inte när det tog 17 år att bygga det. Han verkar ha varit lite konstig dock. Blev kung 18 år gammal och sen blev han galen. Han ville leva i en fantasivärld (hela slottet är fullt med bilder ur olika sagor). Han sov på dagarna och var vaken på nätterna. Han stannade uppe i bergen och slutade att göra allt som kungen skulle göra. Till slut fick staten förklara honom som galen och sen dog han tillsammans med doktorn som hade sagt att han var galen. En väldigt mystisk död.

"I want to remain an eternal mystery to myself and others"

Det verkar han ju ha lyckats med.

Vi kom ut ur slottet och började vandra nedåt. Alla andra gick före så Lisa och jag satte oss på en bänk i solen och hade en liten picknickstund. Sen lekte vi turister och fotade en massa i skogen. "Kan inte du ta en bild på mig här?" "Jo, om du tar en på mig också". Så låter det vart vi än går. Till slut kom vi ned och hittade inga andra så vi titade lite i affärerna, fanns väldigt många fina och dyra saker att se på. Sen hittade vi vår lilla buss och Fanny, Fred och Sylvain och så åkte vi hem. Nästan alla sov nog hela vägen hem. Jag gjorde det i alla fall. Man åker så sällan bil här, ja, aldrig i princip, så det var härligt att åka runt lite. Jag blev nästan lite ledsen när vi var framme. Kanske för att jag har läxor att göra.. Vi fick i alla fall gå av vid MAX. Skönt det, då slapp vi gå från stan.

Haha. James och Dave har skrivit ett förlåt-brev som de har satt upp utanför köket. Jag undrar hur mycket de faktiskt ångrar sig. Jag tycker fortfarande bara att det var roligt. Det gör inte dem andra dock "Ich bin fertig mit Dave und James". Haha. Så kan det gå.

Nu - skriva brev (läxor)
Sen - mat
Efteråt - hoppas att Diane kommit hem så vi kan gå till Marmorsaal och ta det lite lugnt.

Ciao.

It hurts all over the world tonight.

Nää, nu ljög jag. Ibland kan jag komma på mig själv och inse att jag är i Tyskland. Det är ingenting jag går och tänker på längre. Självklart tänker jag på alla konstiga saker som händer här som inte händer hemma. Och självklart känns det lite exotiskt att gå förbi alla turister borta i hamnen och sånt. Men det är liksom hemma nu, mer än vad det var innan.

Förresten har jag spanat på en sjal nu i flera veckor. Åh den är så fin. Förra helgen sa jag att om den fanns kvar idag, lördag, så skulle jag köpa den. Den fanns kvar när jag gick förbi där tidigare, men jag hade inga pengar och tänkte att ödet är nog på min sida. När jag gick hem var den borta. Åh, den var så fin. Jag kommer aldrig hitta en liknande igen.

Jag gick till stan. Först sprang jag på Lisa i köket. Jag har inte sett henne sen i torsdags så vi pratade lite. Sen gick jag. Tänkte att om det fanns skulle jag köpa jordgubbar på marknaden. Den hade dock precis plockats ihop. Gick in på Plus. Deras jordgubbar var dock inte fina så jag köpte en smoothie och lite annat. Sen spatserade jag bort mot vattnet. La mig på en mur och stannade där i solen i flera timmar. Jag gjorde lite på DFB-testet jag fick att göra klart till på onsdag. Sen bara låg jag och hade det bra. Såg på alla. Folk badade till och med. Och det verkade inte vara speciellt kallt för de var i länge och simmade runt en hel massa.

Till slut tog jag på mig mina skor och gick hemåt längs vattnet. Nu har jag skickat in min deklaration. Det finns ett avdrag som man får göra om man tillfälligt arbetar på annan plats än där man bor. Det blev till slut nästan ingen skatt kvar att betala för mig. Så nu kommer jag kanske få ännu mer tillbaka än tidigare och det kan jag lova att jag behöver. Jag tycker det är lite fult att inte informera om sådana här avdrag för folk. Bara för att staten tjänar pengar på att inte säga något. Fult.

Förresten. Jag tog kort på den där saken de har släpat upp, såhär ser den ut:



Nu ska jag äta mat. Ikväll blir en lugn kväll. Även om jag mår bättre idag så idag hade varit en bättre partydag. Fast imorgon ska jag upp sådär jobbigt tidigt så det går inte.

Jag mår bra idag. I alla fall hittills. Det är hur skönt som helst. Ute skiner solen och jag är pigg och inte alls sådär slö som jag har varit den här veckan.

Jag är glad att jag gick och la mig igår också. För det första började de bli lite mer högljudda när jag hade gått och lagt mig. Och sen vid halv  6 ungefär vaknade jag av att det som om tredje världskriget hade börjat utanför min dörr. Sen hörde jag en väldigt irriterad Fred (som bor i rummet bredvid) och sen somnade jag om. För mig gjorde de ingenting att de höll på att stöka lite. Men jag kan ju förstå dem andra. När jag vaknade idag så hörde jag Albert här utanför. Albert på en lördag. Albert som har semester. Först kunde jag inte koppla. Tänkte att det kanske var någon som ville komma och se på huset. Sen gick jag ut från mitt rum för att gå ned och äta frukost och möts av en pjäs större än mig själv utanför dörren. De har släpat in något slags vägarbetsgrej. Det är som en lampa. Skitstor. Går inte att förklara. Jag borde ta kort på den. Herrejösses. Sen kom jag ned till köket, där hade Albert satt upp en inte så glad lapp. Haha. Jag förstår inte hur dem kommer på alla idéer.

Jag ska nog gå ut en stund i solen idag. Kanske hitta mig en gräsplätt att vila på. Imorgon ska vi vara vid tågstationen kl 8.50 för att åka till ett slott. "Det är ju tidigare än skolan till och med". Fanny sa igår att resan dit tar 2,5 timmar med buss. Det blir fem timmar fram och tillbaka. Bäst att ladda iPoden.

Hahaha.

Idag var jag i skolan som vanligt. Sen gick jag hem och sov som vanligt. Sen var jag och handlade mat, nästan som vanligt. Och så lagade jag mat som vanligt. Sen stannade jag där i köket som vanligt.

Först bjöd Thea på en öl. Sen spelade vi biljard. Och så hux flux var vi på väg mot stan. Vi hamnade på Coco Loco. Sen bestämde jag mig för att gå hem när Thea och Fanny skulle gå till Citypub. På vägen mötte vi Gilles och hans vänner. De bestämde sig efter väldigt mycket övertalning att gå med till Citypub. Så jag följde också med. Vid det här laget var klockan bara tolv. Eftersom jag har dundrande huvudvärk och eftersom jag hade feber tidigare bestämde jag mig för att det fick räcka med alkohol. Så jag drack cola. Sen gick det bara utför. James och Dave blev bara fullare och fullare och gesterna blev allt yvigare. Det är ganska roligt ibland att se allt från ett inte så alkoholpåverkat perspektiv. Vid tre kom vi därifrån, för då stängde vår vän. Sen skulle vi gå hemåt. Dave och James kan inte cykla utan att ha "Fahrradkrieg" dock så de började på en gång. Varför de nu skulle cykla alls när de var så fulla. Hundra meter från Citypub, medan vi fortfarande är innanför murarna kör James rätt in i Daves cykel så att hela backhjulet blir helt skevt. Hahaha. Sen fortsätter Dave att cykla trots att det knappt går och helt plötsligt hör vi bara hur något smäller. Det var det däcket. Hahahaha. Vid det här laget går även James cykel sönder lite. Och en arg man som inte gillar att bli väckt klockan tre en fredagnatt skriker på oss från sitt fönster.

Vidare mot bron där allt fortsätter. Dave inser gång på gång att hans cykel är helt kaputt. Efter bron cyklar Dave in i Theas cykel som Alex cyklar runt på. Och så blev även det bakdäcket lite skevt och så gick inte den cykeln att cykla mer på. Enligt James och Dave var detta dock inget större problem, i alla fall inte jämfört med hur Daves cykel såg ut. James cyklar vidare och Dave knuffar omkull honom så att han ramlar rakt ned på gräset och nästan in i ett träd. Ungefär nu ser vi hur en polisbil rullar lite långsamt framåt på andra sidan rondellen. Hahaha. Thea, Alex och jag går därifrån och James reder ut allt med polisen, hur han nu gjorde det.

Sen kom vi hem och de började kasta saker på varandra och ha på hög musik och ha ned saker i golvet i köket. Jag orkade inte med allt längre så jag tänkte sova. Men nu är jag inte trött längre. Och min säng är full med hundratals saker. Jag har snott åt mig nya (rena i alla fall), fina, rosa lakan som jag ska byta till imorgon. Imorgoin ska jag ligga i sängen hela dagen. Jag tror att jag måste ta igen mig. Kanske går jag ut i solen om de skiner. Det beror på hur jag mår.

Det roligaste av allt, förutom att vi har skrattat oss fördärvade: Daves riktiga cykel är trasig eller borta eller på lagning eller något sådant så han har lånat Judiths cykel. Judith är gift med Frank som äger och styr skolan. Eller något sådant. Och cykeln är helt obrukbar, de måste köpa nya däck.

Haha. Tänk så bra det kan gå när man trotsar kroppens alla signaler på att stanna hemma i sängen. Thea sa tidigare "äsch, ta ett piller och drick några öl så mår du bra sen" och nu på väg hem "se vad bra det blev trots feber och allt". Jo, så kan det gå.

Nu ska jag sova. Jag tror att många här i huset kommer vara aningens upprörda imorgon för hur mycket de andra låter. Fast jag hör dem inte så värst mycket och sover man så sover man ju...

Jag sov verkligen hela eftermiddagen. Helt utslagen. Vaknade och skulle gå på en promenad i solskenet. Var ute i en och en halv timme. Gick runt hela ön sen min vanliga runda. Det var så fruktansvärt vackert men jag hade trotsat mig själv och lämnat kameran hemma. Jag tror dock att det blir sådär fint igen. Mycket folk ute. Alla är lediga idag eftersom det är 1 maj. Väldigt härligt. Till slut kunde jag till och med glädjas lite åt allt. Jag satte på lite melodifestivalmusik på högsta volym och mådde bra en stund. Nu har jag ätit mat och ska göra läxan och sen sova. Jag har funnit orsaken till min nedstämdhet. Det kallas feber. När saker och ting i kroppen inte står rätt till blir man lätt lite överkänslig mot såntdär som man andra dagar kan ta med en nypa salt. Eller som man tränger undan med andra tankar. Men jag ska försöka bota den med ännu mer sömn. Alla gick precis iväg och skulle göra en eld. Det lät ju ruskigt trevligt. En annan gång. Jag vill lite att Diane ska komma tillbaka. Hon sa att vi ska gå till Marmorsaal på söndag när hon kommer och dricka något gott, varma citroner vill jag ha.

- Vi har ju inte varit där tillsammans på över en vecka.
- Vi var ju där i fredags.
- Ja, okej då. Men på söndag har det gått mer än en vecka.

Min kropp gör ont. Värker. Tut weh. Men Morgen ist alles wieder gut. Es ist meine Hoffnung.

Vissa dagar bara vet man att allt kommer bli dåligt. Man kan känna det redan innan man öppnar ögonen på morgonen. Idag var en sån dag.

Jag vaknade imorse och ingenting var bra. Jag försökte verkligen vara glad och må bra men det gick inte. Efter frukosten rusade jag iväg till skolan. Med högsta volym på iPoden och bara arg musik. Inget lugnt och mysigt, nej nej, det värsta jag kunde hitta. När jag kom in i klassrummet försökte Gilles och Nathan få kontakt med mig men det gick inte för jag hade så mycket musik i öronen. Och jag hade ingen lust att prata med någon. Sen delade vi i alla fall upp oss så vi som ska skriva DFB fick gå ut och sitta med ett modellprov fram till rasten. Det var väldigt svårt. Men jag hade alla rätt utom ett på läsförståelsen och Alex tyckte att resultaten på de andra delarna var bra de också (8/15, 8/15). Den svåraste delen fick jag tre rätt på av hur många vet jag inte men det var inte ett bra resultat. Jag var ganska missnöjd men om Alex säger att det är bra så är det det. Artur och Gilles tyckte också att jag var jätteduktig. De hade inte lika många rätt.

Skitsamma. Jag blev lite gladare på rasten när jag fick prata med Lisa. Ibland kan det vara det som gör en glad, att få prata lite på svenska när man känner sig nere. Det är så svårt att förklara på tyska hur man mår och varför. Det är skönt att bara kunna släppa allt och prata om ingenting på svenska.

Efter rasten gjorde vi någon hörövning i boken. Det var skittråkigt och jag var så trött och frös så mycket att jag inte orkade tänka, jag ville bara därifrån. Efter skolan gick vi till Alte Schule och åt lunch. Det är en italiensk restaurang som flera redan har varit på. Jag blev lite piggare efter maten och lite trevligt sällksap men fortfarande är jag helt lost i huvudet. Sen gick vi hem. Gilles och nån jag inte vet namnet på (Cedric tror jag) gick med till MAX, de ville spela Tischfussball. Gilles är bra för han pratar alltid tyska med mig och han pratar alltid mycket. Och jag pratar bra när jag pratar med honom. Precis som jag pratar bra när jag pratar med Diane. Med vissa människor går det lättare än med andra helt enkelt.

Jag ska ägna den här eftermiddagen åt att sova. Sen ska jag skriva mitt referat och kanske gå på en promenad om inte solen har försvunnit. Imorgon hoppas jag på en gladare dag.